Hejdå helgen

Jaha ja, då var det dags att säga hejdå till helgen, och hej till en ny vecka. Min jobbiga förkylning börjar äntligen ge med sig, och jag kan ta med mig en härlig helg i minnet. Massor med kvalitetstid med mina barn, avkoppling, och frisk luft i samband med snölek kan få summera helgen kortfattat. Det plus ett fint samtal med en fin vän över en bit fantastisk mat på Jernbruket i Floda. Idag under eftermiddagen var vi en sväng förbi barnens farmor och farfar och spånade semesterresor. Vi hittade ett fantastiskt semesterhus på Sicilien, får se vad det blir av det helt enkelt!

 

Solnedgång över granar. 

                                                                                   

 

Jag har skapat en liten film med några av mina naturfoton. Finns så mycket vackert att dokumentera ute i naturen, särskilt under vår och sommar när allt spirar. Titta gärna på filmen 🙂

Ett stycke vårtecken

Eller ska jag kanske skriva senvintertecken? Hur som helst, första blommorna att skåda i våra rabatter, och så ljuvliga! Jag köpte dem på Kulturkalaset förra sommaren, himla roligt att se att de ville titta upp.

 

 

Snabbspola tiden

Ja, det hade varit lite fint om man kunde trycka på en knapp, som gjorde så att tiden gick snabbare! Men så fungerar det som bekant icke. I väntan på vår och sommar får jag titta på foton från förra året. På ett sätt känns det dessutom härligt att ha dessa två årstider framför sig.

 

Det här var inga lätt val

Kände för att utmana mig själv, och har därför valt ut ett favoritfoto för varje månad som gick förra året. Det var sannerligen inte lätt, och jag insåg också hur mycket jag faktiskt fotograferat varje månad, både naturfoton och porträttfoton. Jag hade kunnat visa tio foton eller mer för varje månad. Men här kommer de, mina favoriter om jag måste välja ett per månad. Jag kommer också att motivera mitt val.

 

Mina tolv favoriter under året

 

Januari: Det här äppleträdet fotograferade jag i början av januari förra året. Det stod på grannens tomt, men några grenar hängde över på vår sida. Jag tyckte att solljuset skapade ett fantastiskt motljusglitter. Tyvärr sågades trädet ner senare under året.

 

 

Februari: I februari mötte jag upp Therese och Lex för en fotografering ute vid Nääs. Det här fotot är min favorit den månaden. Jag tycker om Lex skratt, och att jag lyckats fånga en intimitet i stunden mellan mor och son.

 

 

Mars: Äntligen vårmånad! Det började spira i rabatterna av blommor jag planterat hösten innan. Jag gillar verkligen det här fotot, och att jag kommit så nära. Jag älskar överlag att fotografera just blommor.

 

 

 

April: Det här fotot är resultatet av lek med fönsterljus och en kopparkruka. Min trädgård hade formligen exploderat av olika sorters blommor, bland annat vitsippor. Jag plockade in några, som jag satte i små vaser. Det här fotot gillar jag för dess konstnärlighet.

 

 

 

Maj: Blommor var det, ja. Efter en lång kamp mot rådjurens kärlek till mina tulpaner, fick jag äntligen se mig som vinnare i kampen. Denna ljuvliga tulpan hade tittat fram, och den var extra ljuvliga efter ett vårregn en kväll. Jag ville fånga regndropparna, och det jobbet blev jag nöjd med.

 

 

 

Juni: Jag tog med Oliver ut på en promenad i maj, det var sommarvärme, och vi njöt. Maskrosorna började vissna, och jag bad Oliver blåsa ut en. Det blev ett häftigt foto.

 

 

 

Juli: Semestern inleddes med strålande sol, och en tur ner till stranden en kväll. Där fångade jag ett vackert kort på min äldsta son. Han var så nöjd över att få sitta och dingla med benen i vattnet. Har fångat ett så äkta ögonblick.

 

 

Augusti: Jag mötte upp Emma en dag i slutet av augusti. Jag hade fått en idé jag inte kunde släppa, en fotografering inne i centrala Göteborg, där jag ville fånga en känsla av chic möter business. Emma ville gärna ställa upp som min modell, och det blev över förväntan! Jag är så nöjd med eftermiddagsljuset, stilen på fotona, och Emmas insats.

 

 

 

September: Nu hade hösten kommit, och jag tog med mig barnen för att fånga dem på fina foton. Samtidigt kunde de leka av sig. Jag tycker mycket om det här motljusfotot för att det blev så lekfullt. Blir glad när jag ser det.

 

 

 

 

Oktober: Även denna gång var jag och barnen ute på promenad, men i skogen bakom huset denna gång. Vi hittade ett magiskt fotoställe, solen var med oss och började gå ner. Det jag gillar är det mjuka eftermiddagsljuset, glittret i Olivers ögon och granarnas vackra och gröna färg i bakgrunden.

 

 

November: Ännu en idé jag inte kunde släppa kom till mig, och Therese kom hem till mig för att jag skulle kunna göra en gravidfotografering i skogen med henne. Jag gillar solen som går ner bakom träden, de dova färgerna, och glansen i Thereses ögon. Himla fint att fota i skogen tycker jag, under alla månader.

 

 

 

 

December: Det här fotot tycker jag rätt och är slätt är stämningsfullt. Snö, ljusslinga och jul på gång.

 

 

Drömmer om att bygga ett hus vid skogen

Jag verkligen älskar skogen. Om jag någon gång får uppfylla en av mina stora drömmar, att bygga eget hus, vill jag att det ska gränsa till skogen. Det finns inget bättre än att vakna en tidig vårdag, och höra fåglarna sjunga för glatta livet. Som vi bor nu är det nästintill perfekt, bortsett från att vi har en väg mellan tomten och skogen. Men någon gång hoppas jag ha den precis intill tomten.

 

Hej och hå

Apropå skogen, idag har vi varit på promenad i skogen jag och barnen. Det var helt galet halt efter massor med regn de senaste dagarna. Så halt att denna mamma tappade fotfästet. Hej och hå, hann inte ens försöka fånga upp mig, innan jag satt på ändan i en väldigt blöt pöl med vatten och löv. Skyller på skorna, och på att jag höll på med kameran samtidigt som jag gick. Men det var, trots min klantighet, en underbar stund i skogen. Jag tog fina foton på kidsen, och Isac tog fina bilder på mig och Oliver. När vi kom hem igen fick vi sällskap av Isacs klasskompis, som var här och lekte under några timmar.

Nu låter jag våra fina foton tala för sig själva. Såhär såg det ut när vi var i skogen i våras, jag och Oliver.

 

2018 – nytt år, nya möjligheter

Visst är det väl så man brukar säga? Känns upplyftande och kul! Och faktiskt en liten smula sorgligt, hade en sådan känsla i kroppen när jag vaknade. 2017 kommer aldrig mer tillbaka. Men minnena finns ju alltid kvar. Dubbel känsla det där.

Nyårsafton

Vi satte punkt för 2017 på ungefär samma sätt som vi välkomnar 2018, hemma och i lugnets tecken.

Igår började vi med att ta sovmorgon, hej jullovslunk, och åkte därefter in till Alingsås för att handla till vår nyårsmiddag. Det var bara vi fyra som firade, och vi hade en väldigt mysig kväll tillsammans. Först åkte vi till Lerum för att se på vackra fyrverkerier. Direkt efter det åkte vi hem igen och började göra vår nyårsmeny. Vi skippade dock att göra förrätt. Huvudrätten blev helt magiskt god. Vi hittade ett recept i en gammal kokbok som vi blev sugna på att testa, nötfilé på potatisbädd. Oxfilé, tunt skuren ugnsbakad potatis, och slutligen vitlökssmör som fick smälta på köttet som åkte in med potatisen i ugnen de sista minuterna. Till det kokte vi broccoli. Efterrätten blev en tårta som vi gjorde mest för barnens skull. Den innehöll bland annat chokladpudding.

Efter middagen parkerade vi oss i soffan, och spelade bingolotto. Vi vann två nya lotter under uppesittarkvällen, så det var lika bra att spela när vi ändå var hemma liksom. Isac ville så gärna hålla sig vaken till efter tolvslaget, men han var så trött när klockan närmade sig halv elva, så det gick inte. Oliver somnade halv tio. Själv somnade jag i soffan runt elva, gick inte att stå emot för mig heller. Men maken väckte mig fem i tolv, och så skålade vi in det nya året i cider samt pussade in det nya året.

Nyårsdagen

Idag har vi bara slappat hemma. Vi har lekt, tittat på film och bara varit. Hade tänkt ta en promenad i skogen och fotografera lite, men det har regnat sedan förmiddagen idag, så jag sparar den idén till en dag med bättre väder. Jag är nämligen ledig resten av veckan nu. Skakade fram ett foto jag tog i januari 2016 ur mina gömmor, då det hade kommit en hel massa snö. Jag är egentligen inget jättefan av snö, men om jag ska välja mellan snö och detta eviga regnande när det är vinter, då väljer jag snö! Dels för barnens skull, men också för att jag längtar efter att fota när det är snö och sol.

 

Fotot taget 2016. Kanske kan 2018 också bjuda på en sådan vacker vinterdag?

Varning för trypofobi?

Satt och kikade igenom årets foton, och längtade något galet efter vår och sommar. Hittade ett foto taget samma dag som jag höll i foto-workshopen i Botaniska. Regnet öste ner, men jag var ändå så lycklig över att få befinna mig i Göteborgs vackraste park, med min kamera. Tycker att det här fotot är vackert, och konstnärligt. Älskar färgerna, och skärpedjupet. Men, ärligt talat. Är inte blomman lite läskig också? Ju mer jag kikar på den, desto mer gåshud får jag. Vet du inte vad jag babblar om? Sök upp ordet trypofobi så får du se! Underlig hjärnan är ibland alltså….