Funderingar

Från puls i Stockholm till lugnet hemma

Kontraster

Snacka om kontraster. Åkte upp till Stockholm/Solna i torsdags morse, och stannade till och med fredag, åkte hem vid lunchtid. Hälsade på massvis med nya kollegor (haft min nya roll i drygt en månad nu), körde AW, var på huvudkontoret. Stockholm bjuder helt klart på ett helt annat tempo än jag är van vid numera, och det blev massor med intryck. Jätteroligt att träffa folk öga mot öga igen, och också väldigt ovant på något vis. Galen tid vi har bakom oss ändå, ett och ett halvt år i mer eller mindre isolerat tillstånd. 

Det röda snabbtåget levererade mig till Alingsås i fredags, runt halv fem var jag framme, och där stod mina tre killar och väntade på mig på perrongen. Som vi saknat varann, men ändå bra att få sakna ibland. Igår vaknade jag tidigt, drack kaffe i lugn och ro, åkte på egen hand till Ica Maxi och veckohandlade. Inte mycket folk, lugnt tempo. Kontraster, var det. Men vad vore väl livet utan dessa? 

I övrigt har vi gjort lite allt möjligt i helgen. Oliver sov hos en kompis inatt, vi var på nyöppnade Biltema en sväng, och idag har vi varit och myst med barnens underbara kusin. Nu passar vi en av Olivers kompisar. En vecka med stort och smått, minst sagt.

 

Fick tillfälle att klä upp mig, det var roligt! Klädstilen har inte varit vad den brukar under pandemin, hehe.

Stor skillnad att gå från hetsen i storstaden till lugnet i min bil och Alingsås.

Kommentera
Funderingar

Bad, bebisbus och bilfix

Bad och bebisbus

Jag blir alltid lite veckovill när jag har semester. Men igår var det söndag, det har jag koll på! Dagen började med att jag åkte till Ica och veckohandlade. Lördag och söndag morgon är mina absoluta favorittidpunkter när det kommer till att handla mat. Det är en rutin som kommit med pandemin, men som jag tror att jag kommer att hålla fast vid även om pandemin klingar av. Mycket behagligare shoppingtur. När jag kom hem gjorde vi frukost, och tog en långpromenad. Det var en svettig promenad, så det fick bli en tur ner till sjön för ett svalkande bad. 

När vi hade badat klart hade vi fått frågan via sms om vi ville möta upp vänner vid en annan badplats lite senare. Vi blev alla glada, för vi skulle också få träffa senaste tillskottet i familjen! På grund av pandemin hade vi inte setts sedan förra året. Vi hade så mysigt! Jag tycker det är så härligt att hänga med bebisar, det är roligt att busa och leka. Isac och Oliver tycker också det är väldigt roligt att träffa bebisar och mindre barn. Jag fick äran att hänga lite själv med lille guldklimpen medan alla andra badade, då busade vi så mycket att jag fick ett helt gäng med härliga skratt! 

 

Bil, bär och bus

 

Bilfix

Idag hade jag ställt klockan på halv sex för att hinna dricka lite kaffe innan jag satte mig i bilen och körde till bilverkstaden. Jag hade bokat in service, en åtgärd kopplad till en av Volvo initierad återkallelse samt en reparation av ett trasigt munstycke. Det var första gången som jag tog någon bil till en verkstad, så jag var faktiskt lite nervös. Men det var ju inget att få kittlig mage för, gick kalas. Det var bara att parkera bilen, gå in med nyckeln och få lite information. Sedan ringde serviceteknikern en gång för att upplysa om att det var en del av upphängningen till avgassystemet som rostat sönder, samt stämma av att det var okej att han svetsade för att fixa det (mot en mindre kostnad). När allt var klart fick jag ett sms. Då var det bara att åka dit och göra det mindre skojiga – betala. Sedan brummade jag hem igen med bilen. Bortsett från det som svetsades såg allt finfint ut. 

Nu ska jag boka in en besiktning här inom kort också, och sen har jag bockat av även det på min lista. Nu hoppas jag att även detta ska gå kalas. 

Kommentera
Funderingar

Högt och lågt

Stort och smått

Högt och lågt, stort och smått – det är vad som bäst sammanfattar de senaste veckorna. Kalas för Oliver, studentfirande, kalas för kusinbarnet, massor med bad i sjön, en liten kille som vurpat med cykeln, tandläkarbesök (Oliver ska få tandställning), premiär för mig att köra inne på återvinningscentralen, goda nyheter (berättar mer snart!), blomstershopping, och sist men inte minst – första dosen av vaccinet mot Covid-19! Vi satte upp oss på en reservlista som vi kom med på igår. I Strömstad! En bit bort helt klart, men vi är ändå överens om att det var värt det. Vi lämnade bort barnen och passade på att se det som en roadtrip. Ändå väldigt mysigt att åka bil och få möjlighet att prata om allt mellan himmel och jord  i lugn och ro. 

Apropå Covid-19 och vaccinationen. Som jag längtat, och som jag väntat. Att den bollen är i rullning känns väldigt bra. Enda biverkningen hittills är att det ömmar runt stället där nålen sattes, värst var det igår kväll. Jag åkte och veckohandlade imorse, och tänkte att det kanske skulle vara lite obekvämt att köra bil, men det gick finfint. Är värst när jag lyfter armen. 

 

Snart semestertider

Nu är det inte många veckor kvar innan vi går på semester, vilket ger dubbla känslor. Jag längtar såklart efter mysiga och lediga dagar. Men jag vet också att när väl semestern är slut, så rasar det på rätt bra mot höst. Sen är vi där i regn och rusk igen, och mörker. Men nej, ska inte tänka i sådana banor än! Först ska jag njuta av sommaren.

 

Igår och idag.

Kommentera
Funderingar

Om jag hade kunnat lyfta luren…

Ofattbart, och ändå inte

Det har nästan gått ett år, och fortfarande kan sorgen kännas som ett hårt slag i magen. Som tidigare idag, när jag satt ute och drack en kopp kaffe i solen. Jag hörde en av grannarna sitta ute och prata i telefon, och tänkte – jag skulle vilja ringa min mamma och snacka en stund. Men sekunden senare så fick jag en sån där klump i magen. Det kan jag ju inte. Jag kan aldrig mer göra det. Det är så mycket jag skulle vilja berätta. Rådfråga. Prata om. 

Ofattbart att det snart gått ett år. Och ändå, så påtagligt. 

 

Kärlek.

Kommentera
Funderingar

Ett år av hemmajobb

Hemma

Det slog mig häromdagen att jag i dagarna har suttit hemma och jobbat i ett helt år. Det som från början var tänkt att gälla ett par veckor, blev ett helt år. Och fler veckor kommer det bli, jag kommer mest troligt att sitta hemma året ut. Jag har alltså inte träffat någon av mina kollegor annat än digitalt på ett år! Galet.

Det jag kan konstatera är att det finns både för- och nackdelar med att jobba hemma. Till fördelarna hör att jag slipper pendla, sparar pengar på att inte transportera mig till jobbet, kan jobba med bättre effektivitet utan de avbrott som annars är en del av dagen på ett kontor med öppet kontorslandskap. Jag har också kunnat ge Oliver mindre tid på Fritids. Det jag saknar är att äta lunch med sällskap, småsnackandet vid kaffemaskinerna och att interagera mer socialt överlag. Visst har vi blivit helt okej på att mötas digitalt, men det är ändå inte riktigt samma sak. Något annat som jag inte är helt nöjd med är att jag nu gör fler hemmasysslor. Där har det blivit en skev balans som jag ser det. 

Hur som helst – jag har kommit fram till att när vi har ett bättre läge vad gäller Covid-19, så vill jag kombinera hemmajobb med kontorsjobb. I en drömvärld för mig är jag två dagar på kontoret och tre dagar hemma. Det är bra både för miljön, min hälsa och min effektivitet. 

 

Gott kaffe är en annan fördel med hemmakontor. 

Kommentera
Funderingar Oliver

1/1-2021

Igår och idag

Då var det nytt år. Jag lyckades med bedriften att hålla mig vaken till strax efter tolvslaget igår, minns inte vilket år det hände senast! Är man morgonpigg så är man… Och då kan det vara en utmaning att hålla sig vaken, i alla fall om man bara är hemma. Vi gjorde hur som helst jättegod middag igår, kalvfilé, rödvinssky, potatisgratäng och vitlöksfrästa haricots verts. Till efterrätt blev det marängsviss. Oliver ville spela bingolotto också, så vi köpte ett par lotter. 

Jag har rivit av det här året med två promenader, en på egen hand i förmiddags och en nu på eftermiddagen med sällskap. Även om det bara är januari, så har jag i vanlig ordning börjat längta efter vår. Det känns i alla fall trösterikt att det blir några minuter ljusare för varje dag. Barnen hoppas på snö snart, och det gör jag också för deras skull. 

 

 

Liten Oliver, tror året var 2016.

 

Kommentera
Funderingar Mitt hem

Vad hände?

2020

Ja, vad hände med december månad? Eller vad hände med år 2020? Det är faktiskt lite märkligt att ett år som 2020, med allt vad det inneburit, kunnat gå så snabbt? Det känns som om det borde upplevts precis tvärtom? För det är lite som om det här året varit på paus. Och ändå minns jag nyårsaftonen förra året som om det vore igår. 

Jag har hursomhelst gått på julledighet nu. Jag är ledig hela den här veckan. Så obeskrivligt skönt. Planerna för dessa tre dagar innan julafton är: Pyssla, greja hemma, laga mat, göra godis, ta promenader. Hade det varit vilket annat vanligt år som helst hade vi nog åkt in till Alingsås och tagit en mysig fika och köpt någon sista-minuten-grej. Jag har köpt hem pepparkakor, kristyr, dekorationsgodis, mandelmassa, choklad, grädde – ja massor med ingredienser, så vi kan pyssla och göra fint julgodis. Det blir nog kanon.

 

Årets julgran – check

Apropå kanon. Igår åkte vi iväg och köpte julgran. Vi brukar vanligtvis köpa vår gran hos en fantastisk herre i skogarna i Floda, men det här året visade det sig att han inte har igång sin verksamhet. Så vi fick åka till en granförsäljare utanför Vimpeln istället. Inte alls lika mysigt, men en fin gran blev det köpt. Barnen valde. Jag fick dessutom äran att transportera hem den på taket på min bil. Det gick finfint, maken är en fena på att surra granar, och jag lyckades köra hem den i fint skick. 

Väl hemma tog vi in den på direkten, och började klä den. Lite julmusik på det, och julkänslan var ett faktum. 

 

 

Såhär såg det inte ut igår kan jag meddela. Det var jämngrått, och regnet hängde i luften. Men mysigare med lite fejkade snöflingor!

 

 

Kommentera
Funderingar

En tomtelatte till mig

En vagel i ögat, och trots det en fin känsla

Jag vaknade med en skavande känsla runt ena ögat imorse. Japp, en vagel är på besök. Det var längesen jag hade en nu, och jag hade glömt hur obehagligt det är. Denna är ganska stor dessutom, så det skaver runt hela ögat känns det som. Bortsett från det är det skapligt bra just nu. Vi åkte in till Alingsås, jag maken och Oliver, medan Isac var hemma och lekte med en kompis. Vi köpte med oss varsin finkaffe (och en muffins till Oliver) från Espresso  House, och för en kort stund kändes allt nästan som vanligt. Det man tidigare tog för givet, är idag något som man knappt gör, i vissa fall just nu inte alls. Jag saknar verkligen tiden innan Covid-19 gjorde sitt fula intåg. 

Jag har idag också hunnit klicka hem de sista julklapparna, gjort en planering över vad jag ska handla i matväg inför julen, och som en bonus uppnått mitt stegmål med råge. 

 

 

Den till vänster är min tomtelatte, som jag bad om att få med mindre socker. Den blev jättegod ändå, trots att mängden syrup minskades med två tredjedelar.

 

 

Julbak – check!

Trots att det ibland känns som om att tiden står still, och att allt känns jättesegt för det mesta i dessa tider, så insåg jag imorse att julen närmar sig med stormsteg. Om mindre än fyra veckor får vi stänga detta år. En del av mig längtar efter att få säga tack och hej till skräpåret 2020, medan en annan del av mig inte vill att det ska bli ett nytt år, ett år som min mamma inte fått uppleva. Väldigt kluven känsla.

Apropå jul. För ett par veckor sen gjorde vi vårt årliga lussekattsbak, och igår bakade vi massor med pepparkakor. Vi hann inte sätta en egen deg, så jag åkte till Ica Maxi tidigt igår morse och köpte deras bageris färdiga pepparkaksdeg. Den var helt okej. Maken som är duktig på att baka gjorde egen kristyr i olika färger att dekorera med, det blev väldigt fint. 

Kommentera
Funderingar

Äntligen

Tummen ur

Tidigare i veckan fick jag äntligen tummen ur och bokade in mig på ett antikroppstest. Idag var det dags. Strax före tio satte jag mig i bilen och brummade iväg. Själva testet gick snabbt, ett stick i en av venerna i vänster armveck, och provsvaret kommer inom fyra arbetsdagar. Det blir mycket spännande att få reda på om det jag hade i december förra året var Covid eller inte.

Och just det, förra fredagen, fredagen den trettonde ironiskt nog, bjöd på goda nyheter! Min bil var inne för reparation av vindrutan, och de lyckades limma om den. Genom det sparade jag många tusenlappar, vilket jag blev mycket glad över såklart. Min kära pappis ville dessutom sponsra min reparation, mycket snällt.

Vi är inne i utmanade tider nu igen, Corona fortsätter spridas och det har fått konsekvenser för oss. Striktare restriktioner på olika vis kommuniceras ut på löpande band. Jag, Isac och morfar hade en resa planerad till Stockholm nu i slutet på november, som vi bestämde oss för att skjuta upp till nästa år. Isac blev såklart väldigt besviken, men förstod samtidigt varför vi tog beslutet. Själv är jag hemskt trött på detta nu, november är en grå och trist månad även andra år, men i år är det extremt tycker jag. Jag ser fram emot julmånaden som komma ska, och maximalt med mys och glitter. 

 

 

Kommentera
Funderingar

Bryt ihop och kom igen

Kompisar igen

Det var exakt vad jag gjorde i onsdags. Jag bröt ihop och kom igen. Det som fick bägaren att rinna över var att jag kom ut till min bil och upptäckte att det hade läckt in vatten i den. Det var en av många påfrestningar det senaste, och när min man kom hem från jobbet så bröt jag ihop och bara grät. Men, till slut tog jag mig samman, och tillsammans identifierade vi felet, tätade provisoriskt och gjorde upp en plan. Jag var så ledsen trots det, men lugnare. Och idag känns det mycket bättre. Jag tog ut min bil på en åktur imorse, spelade hög musik (grät en skvätt gjorde jag också, eftersom jag spelade en av min lillebrors gamla skivor som jag hittade i bilen) och bara njöt under tiden jag åkte till mataffären. Så nu är vi kompisar igen, jag och min bil. Och ska man se något positivt i det här, så är det att jag lär mig massor om min bil. 

 

Saknad

Häromsistens slog det mig att jag inte kan fråga min mamma om hjälp med att lägga upp mina nya gardiner, och den insikten slog till så hårt. Jag känner mig lite vilse just nu ska jag ärligt säga. Ja, inte bara på grund av insikten om gardinerna, men i största allmänhet, utan min mamma. Tidigare i veckan stod jag och skulle vika ihop nytvättade lakan och påslakan, och Oliver ville hjälpa till. “Nu gör vi som mormor, mamma”, sa han när vi hjälptes åt. Så fint sagt. Den här veckan har jag saknat min bror extra mycket också, det rörde om i mig ganska mycket när jag hittade Andreas skivor. 

 

 

Kommentera