Funderingar Isac Oliver

Semestern startar… nu!

Nu är jag långledig

Igår eftermiddag stängde jag ner arbetsdatorn för en efterlängtad och välförtjänt semester. Maken och barnen har varit lediga hela veckan, och det har varit medelhavsvärme, så det har varit hyfsat segt att jobba. Men nu så! Vi inledde semestern med att ta ett dopp i sjön, Olivers kompis var med också. Isac har varit iväg nästan hela veckan med sin farmor, och igår åkte han till sin morfar. Oliver har lekt med kompisar från morgon till kväll, och även haft sova-borta-hos-kompis-premiär. Det gick galant. Så även när han och hans kompis sov själva i tältet som vi har uppspänt i vår trädgård just nu. Sa det till maken förut, att vi har verkligen inga små killar längre. Om bara Isac och Oliver kunde sluta bråka om precis allting… Det är en sådan period nu, ja. Men förhoppningsvis blir det lite lugnare snart igen. 

 

Vad jag saknat under pandemin

Vi hade besök av några vänner tidigare i veckan också. Vi grillade, snackade om allt mellan och himmel och jord, och avslutade med en promenad ner till sjön sent på kvällen. Det slog mig efteråt att det är något jag verkligen saknar, att umgås med andra! Det har inte blivit så mycket av den varan nu under dessa tider. Är man som jag extrovert, så får man så mycket energi av att träffa andra. Så ja, det var guld verkligen. Måste försöka få till lite mer Coronasäkert umgänge under semestern.

Den här veckan har jag också fått ta del av en riktigt bra nyhet, och det känns också så fint. Det var inte igår som något positivt kom till mig, så det gjorde mig genuint glad in i själen. 

 

Unnade mig ett glas vitt blandat med Sprite igår för att fira.

Kommentera
Funderingar

Känslan just nu

Besviken och trött

Så här känner jag just nu. Jag är arg och besviken. På julen 2019, som nästan försvann helt för mig på grund av att jag låg i influensa. Arg på våren, som inte alls blev mysig av flera olika och uppenbara anledningar. Arg på Coronaviruset, på allt som inte kunnat bli av. Och dessutom –  arg på 2020, som inte alls är ett bra år. Jag vet att det är naturligt att känna såhär när man är mitt i en sorgprocess. Men ändå, jobbigt.

Utöver det känner jag mig just nu väldigt trött. Idag mitt på dagen var jag iväg och träffade prästen som ska leda begravningsgudstjänsten, och när jag kom hem blev jag så trött, så trött, nästan så jag hade velat ta en tupplur. Igår var jag också helt slut och nere hela dagen, och hade drömt mardrömmar nästan hela natten innan. Minsta vardagliga grej tar lite mer på krafterna just nu också. Jag får försöka ta hand om mig själv lite mer mitt i allt detta också, så att jag orkar med och kan finnas där för alla som behöver. 

 

Mörkt och ljust, om vartannat.

Kommentera
Funderingar Okategoriserade

När tiden stannar

I sorg

29/4-2020, en dag jag alltid kommer att minnas med sorg. Dagen då mamma/mormor gick ur tiden. Det känns overkligt att ens skriva dessa rader, då det gått så fort. Men det känns viktigt för mig att sätta det här på pränt.

För lite mer än en månad sedan fick vi ett cancerbesked. Men det verkade då som om att den skulle gå att behandla, och läkarna gjorde upp en plan. Men så ringde de mig från sjukhuset i Skövde i tisdags kväll, där hon då låg inlagd på grund av en infektion, och undrade om jag ville komma. Då förstod jag att det snabbt blivit väldigt kritiskt. Jag tillbringade sedan natten och förmiddagen på sjukhuset, något jag är väldigt glad över att jag gjorde. Jag är också väldigt glad över att vi fick kontakt emellanåt, även om det bara var genom att hon tog min hand. 

På förmiddagen igår mötte jag också upp min pappa, faster och farbror för ett möte med en överläkare. Vi fick då veta att cancern var så spridd, och så aggressiv, att det inte fanns något att göra. Vi åkte då hem, jag följde med pappa hem. Några timmar senare ringde de och meddelade att hon hade gått bort. 

Jag är helt överväldigad av allt stöd jag fått och får, alla fina ord och all omtanke. Det värmer i en tid som denna. I mitt huvud rullar minnen, jag gråter från och till. Vi har så många fina minnen ihop. Vi har gjort så mycket roligt. Hon fanns alltid där för sina barnbarn, och de hade en otroligt fin relation. Det är jag väldigt glad över. 

Jag gör mycket praktiskt inför begravning och allt runtomkring idag, och det känns skönt att ha något praktiskt att göra. Ibland så fångas jag i en känsla av total overklighet. Jag kan inte förstå att vi aldrig mer kommer att prata, åka på utflykter och tofflorna som ligger i en låda i hallen kommer hon aldrig mer att använda. Inga mer juldagsfirande, inga fler födelsedagar. Inga mer semesterresor och ingen mer shopping. 

Inget mer.

 

Oliver och mormor på Paddan, sommaren 2018.

 

Hemma hos mormor och morfar.

 

På väg till lekplatsen, våren 2016.

Kommentera
Funderingar

Deppiga tider – hur tänker jag kring dessa framtida oroliga veckor?

Effekten av Corona

Då har jag gjort två dagar på mitt hemmakontor, och än så länge har jag ingen aning om hur länge jag kommer att fortsätta jobba hemma. Kan tänka mig att det blir även nästa vecka, men det är bara en spekulation.

Det är lätt att bli nere av all medierapportering och av att inte träffa människor annat än via digitala möten och telefon om dagarna, och jag har funderat mycket på hur jag ska hålla humöret uppe. Jag blir ledsen av att få beskedet om roliga saker som ställs in och skjuts upp, även om jag vet att det är nödvändigt just nu. Det känns som om allt roligt är på paus.

Det känns också jobbigt att tänka på alla småföretagare som har det tufft just nu, på alla som blir varslade från sina jobb och på vad det här kommer att göra med landets ekonomi i stort. Nu är det viktigare än någonsin att stötta alla lokala och mindre företagare, och jag har sett att väldigt många är kreativa med sina leveranser och lösningar just nu. För mig känns allt detta oroligare än tanken på att riskera att drabbas av själva viruset.

Med allt detta sagt, så tänker jag som jag redan nämnt en del på hur jag ska fortsätta hålla humöret uppe. Jag vill inte sluta leva, bara göra det smart och med omtanke om andra. Är glad över att jag har min familj och mina ljuvliga trädgård.

Hur känner du under tider som dessa?

 

 

Kärlek.

Kommentera
Funderingar

I tider med Corona – vad händer?

Pandemi i Sverige och många andra länder

Det är en stökig tid just nu.

Corona (eller Covid-19 som viruset också heter) har precis trappats upp till en pandemi. Jag fick idag direktiv om att arbeta hemifrån under nästa vecka, eller kanske ännu längre. Evenemang ställs in, stora som små. Handspriten har sålt slut i affärerna, tillsammans med andra varor. Igår när vi var och handlade, samt försökte bunkra upp med frysvaror bland annat, gapade hyllor tomma på Ica. Det fanns ingen pasta, ingen grädde, ingen kycklingfilé, mjölet var slut. På Apoteket gapade många hyllor också tomma. 

Jag är väldigt glad över att vi har en egen trädgård att vara i, nu när det mer och mer blir tal om att undvika större folksamlingar eller folksamlingar alls. Jag är också glad över att vi inte bokat någon resa i år. I övrigt så har min ståndpunkt hela tiden varit att inte stressa upp mig, att ta hjälp av mitt sunda förnuft och att hålla en ordentlig handhygien. Det kändes bra att fylla upp med matvaror igår också. Det skadar inte att ha frys och skafferi välfyllda utifall att vi alla blir sjuka och hamnar i karantän till exempel. 

 

Känns lite mörkt runt omkring just nu… Många som är oroliga, och saker ställs in.

Kommentera
Funderingar

Livet, döden och de oundvikliga samtalen

När döden kommer nära igen

Den här veckan har varit svår. Tuff, ledsam och fylld av samtal om det där svåra. Döden. Jag har velat skriva om det här hela veckan, men inte vetat hur. Jag vill verkligen göra det på ett respektfullt sätt, och samtidigt även måna om integriteten.

Jag var på pressvisning på förmiddagen onsdagen den här veckan. Såg en väldigt tänkvärd och mörk film. Gick ut från biografen och tog upp telefonen för att se om jag missat något. Det var då jag nåddes av beskedet. En person har gått ur tiden. En person som framförallt varit viktig för barnen. Dagen innan var det femton år sedan min bror gick bort. Precis på samma dag förlorade denna värld ännu en person. Känslorna svämmade över. Jag grät för det orättvisa, det sorgliga och för alla berörda runt omkring.

 

Viktiga och svåra samtal

Den här veckan har det blivit många samtal med mina älskade barn. Om att dö, om varför en person inte vill leva, om vad som händer efter döden. Det är inga lätta ämnen, och ofta finns det inga egentliga svar. Men samtidigt måste vi prata om den. Döden. Vi är bara här på jorden en begränsad tid, vissa är här en alldeles för kort tid. Om det är svårt för oss vuxna att förstå, så är ännu svårare för barn. Och samtidigt är barn mycket mer ärliga och ofiltrerade. Barn lindar inte in saker. 

Mina barn vet om att jag har en bror som inte längre är i livet, och varför han gick bort. Barn vill ofta veta allt, så jag har försökt förklara så gott jag kan och utan att skrämma dem. Det här blev samtal om döden men med ytterligare en dimension. 

Som alltid när sådant här händer så börjar jag fundera över livet. Över vad som är viktigt. Och framförallt vad som är oviktigt. Livet är här och nu, och jag behöver bli bättre på att leva i det. Inte i det förgångna, inte i framtiden. Här. Nu.

 

Vila i frid.

Kommentera
Funderingar

Test – vad mår min kropp bäst av?

Kosthållningstest

För nästan två veckor sen körde jag igång ett test. Jag skulle äta vegetariskt i fem dagar, pausa över helgen, och sedan äta ketogen kost i fem dagar. Syftet med mitt test var att se vad jag mår bra av, vad min mage mår bra av, och att utmana mig själv. Nu har jag kört båda dessa testperioder, och det har gått över förväntan! 

 

Den vegetariska perioden

För en person som tidigare avskytt grönsaker, och som lärde sig äta grönsaker överhuvudtaget i vuxen ålder, var detta ett ganska stort steg att ta. Men det kändes ändå väldigt spännande att se hur jag skulle tycka om det. Jag förstod att planering är A och O, så jag gjorde i ordning veckans alla matlådor söndagen innan och planerade också för veckans middagar innan vi handlade. 

När jag åt enbart vegetariskt mådde jag bra. Magen mådde bra, min hy blev helt fantastisk över en natt, och jag kände mig pigg. Jag kände mig också hungrig. Jag förstod sen att det handlade om att jag inte fick i mig så mycket fett som jag är van vid, och såklart inte heller så värst mycket protein. Tilläggas bör också att jag inte åt varken bröd eller vitt socker under denna period.

 

Kött och fett.

 

Den ketogena perioden

De första tre dagarna av perioden med detta test mådde jag fantastiskt. Kände mig ännu piggare än på vegetarisk kost. Sent under dag tre började jag få lite ont i magen, och frysa. Kände mig svag. När jag vaknade med huvudvärk på torsdagen förstod jag vad det rörde sig om. Omställningen mellan att driva kroppen på glukos och fett kan ge biverkningar under ett par dagar eller en vecka. Men trots det så är jag nu inne på dag sex, och har tänkt fortsätta i några dagar till i alla fall. Efter denna enda kväll med magont funkar nu magen prima. Igår var jag ute och sprang till och med. Det kändes lite tungt i benen, men det gick! Och idag fick jag till och med av mig min vigselring, som jag varit för svullen för att kunna få av ett bra tag nu. Det är verkligen grymt bra.

 

Vad blir slutsatsen?

Det jag kan summera det hela med, är att jag mår absolut bäst utan socker och vitt mjöl. Jag kommer inte att klara av att äta bara kött, fett och lite grönsaker en längre period. Jag vet också att jag kommer att äta något med socker i någon eller några gånger i framtiden. Däremot så tänker jag att om jag drar ner på sockret totalt i början, och sedan tänker på att välja mina tillfällen med omsorg, så gör jag min kropp en enorm tjänst. Det, och det faktum att jag börjat träna igen är att göra mig själv en tjänst. Att jag äter mer grönsaker är också bra.

Slutligen så förstår jag verkligen värdet i att planera. Med två barn hemma, som älskar kolhydrater och halvfabrikat (mycket falukorv, fiskpinnar och färdiga köttbullar här i trötta perioder), så blir det lätt att hamna i en dålig kostfälla. Men lika mycket som de älskar ovan, så älskar de också ugnsbakad lax, vissa grönsaker, fisk i allmänhet och grillat. Det går att lösa bra mat om man har ork, planerar och har bra med tid. 

 

 

Vegetariskt.

 

Kommentera
Funderingar

Springa och bli stark

Hej och hå

Jag inleder året starkt, och har nu fått till minst ett träningspass per vecka. Jag har börjat springa igen! Det är jobbigt, men samtidigt skönt. Känner mig väldigt nöjd med mig själv. Utmaningen blir nu när jag börjar jobba igen, och det är så mörkt på kvällarna fortfarande. Det får bli helgträning, alternativt något pass på jobbet. Jag är inte ens taggad på att gå ut och gå när det är mörkt, så jag längtar verkligen efter ljusare tider.

Idag var det extra roligt att träna, även om det blev mer intervaller än ren löpning. Oliver ville gärna med ut och springa och “bli stark”, som han uttryckte sig. Så även om det inte blev ett högintensivt pass, så var vi ute och växlade mellan att gå och springa i 40 minuter. Inte illa.

 

Längtar efter när det ser ut såhär i naturen, då kommer jag kunna springa även om kvällarna.

Kommentera
Funderingar Okategoriserade

Ett boktips

Skratt och gråt

Jag fick ett väldigt tråkigt och ledsamt besked igår (kopplat till mig och mitt arbete), och har därför känslorna starkt utanpå just nu. Kan vara av den anledningen som en bok jag köpte på bokrean igår, har berört mig så. Jag vet inte. Oavsett vad är den väldigt bra, och rolig, och träffsäker. Den har fått mig att gapskratta högt hur många gånger som helst, och även fått mig att börja storgråta. Läs den, det är mitt råd! 

Apropå beskedet. Livet suger så hårt ibland alltså. Jag blir så ledsen. Ska försöka se det som om att det här har någon form av mening. Eller nej – jag ska välja att se det så. Punkt!

 

 

Den här boken. Helt fantastisk!

Kommentera
Foto och Grafisk design Funderingar

2019 – svik mig inte!

Undanryckt matta

Nej, den här veckan blev inte som jag hade planerat eller önskat….I måndags fick jag ett besked som ryckte undan mattan under mina fötter igen kan man säga. Alternerar mellan att känna alla möjliga känslor. Ja, alla känslor i registret i princip. Men mest av allt jobbar jag för att stå stabilt och komma ihåg mitt eget värde. Och utöver det – att använda alla mina känslor till att driva mig framåt. När allt lagt sig lovar jag att berätta, just nu löser jag inte riktigt det.

Vabruari

Till råga på allt, så blev Oliver sjuk igen i måndags eftermiddag. När jag kom hem från jobbet hade han kräkts. Det stannade vid denna enda gång, men han fick istället feber, hosta och snuva. Aptiten svajar som den ofta gör när man är sjuk. Den här veckan har det blivit både vabb och vobb  för mig och maken med andra ord. Jag har förmånen att kunna vobba vid behov, och den här veckan har det behövts. Naturligtvis går mina barn före när de är sjuka, men när det fungerar vobbar jag gärna. 

Som jag längtar efter vår nu! Ser fram emot att kunna vara ute mer, kvällspromenader i ljus och en Oliver som  håller sig frisk. Ser också fram emot att veta vad som händer framöver kopplat till det som gör mig ledsen just nu. Ovissheten är det som tär mest.

 

Kommentera