Graviditeten

Vad händer här då?

Senaste nytt

Oj, nu blev det sådär intensivt igen. Har på riktigt inte haft igång den här datorn på evigheter, bortsett från när jag lade över några foton jag tog en vacker dag. Har tänkt kika in och uppdatera hela veckan, men så har det alltid kommit saker emellan. Det i kombination med hektiska dagar på jobbet, samt att jag känt mig extra mycket i sorg den här veckan har inte direkt varit någon boost för kreativiteten. 

Men, faktum är att jag på sistone hunnit med att fylla år, köra till Partille och tvätta min bil, vi har haft spelkväll samt varit och tittat på bil, hela två gånger. Jag fick en hel hög med fina presenter nu förra veckan, känner mig så bortskämd. Jag fick grejer till min bil, böcker och inredningssaker. Och än har jag inte fått allt heller. Och för att förtydliga – jag är alltså mer än nöjd med min bil, men så kände maken att han ville ha en mindre bil nu när jag också har en kombi. 

Nästa vecka är det höstlov här, och jag har tagit ut tre lediga dagar. Det ska bli skönt, och jag hoppas att jag både kan få hittat på mysiga saker med familjen men också att jag kan få tid till några små projekt här hemma. 

 

 

Såhär vackert var det här för ett tag sen.

Kommentera
Graviditeten

”Älskling, kan du göra mig en tjänst?”

Inga mer galna baksessioner för mig. Har fått högre blodtryck igen och måste alltså in till Östra idag. Det blir väl CTG, blodtrycksmanschett och toxprover igen antar jag. Som vanligt har jag inga symtom, inget tryck över pannan, inget illamående, ingen smärta i magen. Vad jag däremot känner är en stor trötthet, jag är så ledsen på detta nu. Samtidigt är det skönt att ha möjligheten att kunna åka in till sjukhuset och bli kontrollerad.

Det är bara ett problem! Jag behöver en amnings-BH. Hehe, kan jag skicka Mikael på det eller?
Självklart kan jag köpa denna efter bebisleverans också, och det är väl storleksmässigt det bästa, men jag tänker att det är gott att ha en i garderoben åtminstone!
Kommentera
Graviditeten

Deppinlägg

Jag sitter här, själv. Känner mig ensam, varm, svettig, ledsen, utmattad och uttråkad. Samtidigt känner jag mig väldigt höggravid och orkeslös. Och på toppen av allt detta så är jag arg som ett bi! Just nu känns mitt liv som ett skämt. Jag vet att det inte kommer att kännas så om tio minuter. Ingen behöver bli orolig! Men just nu känns det lite jobbigt.

Jag har verkligen nått den punkt nu då jag inte vill vara gravid längre. Jag vill vara rörlig, jag vill orka, jag vill ha mitt barn hos mig. Samtidigt känner jag mig nervös inför vad som komma skall. Jag vill inte vara mamma till två, jag vill inte slita ut mig själv, jag vill inte vara en gnatig kärring. Jag vill så att det ska funka med amning och rutiner. Ska jag vara helt ärlig så ser jag inte heller fram emot att vara tre dygn eller så på sjukhus heller, eller att jag med största sannolikhet kommer att vara utan mitt barn i fyra timmar efter operationen medan jag ligger på en eftervårdsavdelning. Även om jag vet att det är så det kommer att bli och att det bara är att ställa sig in på det. Jag försöker tänka positivt. Oftast fungerar det.
Kommentera
Graviditeten

Hej, lilla envisa bebis!

Imorse var vi inne på Mölndals sjukhus för ett vändningsförsök. Efter CTG, nålsättning, ultraljud, bricanyl intravenöst och ett smärtsamt försök att vända på lillen konstaterades att…

…. nej, det går inte! Den gick inte att rucka på den lilla rumpan! Läkaren frågade mig hur jag ville föda och jag valde ett kejsarsnitt. Efter ytterligare en CTG-övervakning, lite efterlängtat kaffe och några munnar nyponsoppa tog barnmorskan ett blodtryck och gav oss ett datum för snittet. Som jag behåller för mig själv, så det blir lite spännande ändå! Har träffat på väldigt trevlig sjukhuspersonal idag, under själva vändningsförsöket var barnmorskan uppmuntrande och snäll. Hon kallade mig för en mycket tålig patient, det tar jag som en komplimang. Ingen idé att gnälla, positiv ska man vara! Läkaren skämtade och Mikael höll min hand.
För att gotta till det lite unnade vi oss lite mat på Max till lunch, och en smarrig dessert på det.
Kommentera
Graviditeten

1 av 4 träffar

Jag är helt slut idag. Hur trött som helst. Kom hem från föräldragruppen strax efter tio, slösurfade lite, och ramlade sedan i säng. Sov i två och en halv timme. Är fortfarande trött. Har i stort sett bara vilat hela dagen.

Föräldragruppen ja. Det är roligt att den äntligen har börjat. Kul att se vilka som ska ha barn ungefär samtidigt som en själv i närområdet. Eller närområde och närområde. I vår grupp är det par från många olika delar av Lerums kommun, och till och med ett från Olofstorp. Men det är kul i alla fall!
Självklart började dagens träff med den alltid lika obligatoriska presentationen! Men den gjordes lite annorlunda idag, vilket jag tackar för! Varje par fick rita upp en bild av sitt liv just nu, och sedan presentera den för de andra. Föga förvånande såg allas teckningar i stort sett likadana ut. Kombibil, hus, bebis. Några hade ritat flyttkartonger, många hade ritat en bild på Ikea. Med andra ord; alla är vi Svenssons som boar inför bebis ankomst.
Satt och funderade lite över allas åldrar. Inte för att det spelar någon roll, men alltid kul att spekulera i. Och jag om någon är ju ett levande exempel på att man aldrig ska döma en bok utefter omslaget. Men jag och Mikael gissar på att många är runt trettio. Vilket borde överensstämma med medelåldern för förstagångsföderskor. Jag ligger ju under genomsnittet där.
På den här träffen talade vi om vilka sjukhus som är närmast, om förberedelser och hur vi känner inför allt som har med förlossning och livet efteråt att göra. Tydligen tillhör vi i Lerum Borås lasarett, vilket jag faktiskt inte visste men borde anat med tanke på att de kan se min journal medan Östra och Mölndal inte kan detta. Vi nosade på smärtlindring och förlossningens alla faser. I stort sett allt som sades visste jag redan. Jag får skylla mig själv, eller tacka mig själv, för att jag är så bra på att sluka information, och för att jag har sådan tur med vem jag är tillsammans med och vem som skapat honom! Sen får vi också se hur jag kommer att föda, det ska bli intressant att få reda på. Snart så!
Kommentera
Graviditeten

Hejdå jordsmak i munnen!

Måndag igen. Men ingen jobbångest här inte! Inte så konstigt, va?!

Dagen började hur som helst med ett besök hos barnmorskan. Höll tummarna innan för att jag inte skulle ha äggvita i urinen, för det skulle ha inneburit ännu ett besök på Östra. Och där blev jag glad, för det såg fint ut på den fronten, och till och med blodtrycket hade sjunkit. Min vila måste ha gett resultat. Förutom att ta diverse prover så pratade vi om vändningsförsöket, om huruvida vi känner nervositet inför förlossningen och lite annat smått och gott. Vi hade ny barnmorska den här gången, alltså en tredje, på grund av semestrar och annat, men det gick finfint. Det har det gjort med alla och det känns gott.

Såhär såg det ut idag för den som är nyfiken:
S-F: 36
Järnvärde: 138
P-glukos: 4,7
Blodtryck: 130/95
Hjärtljud: 140/minut
Jag ligger på den övre delen av kurvan vad gäller S-Fmåttet. Jag hade bara gått upp två kg i vikt sen i början på juli, och mitt järnvärde är så fint att jag faktiskt inte behöver äta mer järntabletter. Hejdå jordsmak i munnen och magknip! Jag kommer inte att sakna er! För övrigt ser det fint ut. Det är bara det här med blodtrycket just nu då.
Eftersom värdena var så fina så unnade jag mig själv ett besök hos Annsofie tillsammans med Angelica. Annsofie har en bebis som är ungefär en och en halv månad, så vi har gosat lite bebis, fikat och snackat om lite allt möjligt. Så som man brukar! Och, till min stora glädje, jag kommer fortfarande in bakom ratten! Tur det, annars hade det varit lite småjobbigt att ta sig till Annsofie förut. Det hade gått, men det hade varit segt!

Lillskruttan.
Kommentera
Graviditeten

Inte riktigt som planerat…

Idag konstaterades att jag har preeklampsi. För den som inte vet vad det är så heter det med ett annat ord havandeskapsförgiftning. Ett förhöjt blodtryck i kombination med äggvita i urinen gjorde så att jag och Mikael fick åka ner till Östra sjukhuset idag och ta lite prover.

Vi fick en tid på akutmottagningen på KK, och till vår glädje gick allt väldigt smidigt. Vi behövde inte vänta speciellt länge på något.
Det började med att jag blev satt med CTG i lite drygt en timme. Det man tittar på då är bebisens hjärtslag och mammans sammandragningar. Jag fick också ta lite blodprover. Efter det fick vi träffa en läkare som berättade lite om vad det innebär och vad det kan komma att innebära. Han gjorde ett ultraljud, som såg fint ut. Killen väger 2,7 kg, jag har bra med fostervatten och fosterrörelserna såg också bra ut.
Men! Bebisen ligger inte alls fixerad med huvudet ner utan han ligger i säte! Det innebär att jag nästa vecka har fått en tid för ett vändningsförsök. Lyckas inte det så blir det förmodligen kejsarsnitt.
Skulle blodtrycket skena iväg så kan det hända att man blir igångsatt. Men detta gör de helst inte före 37 fulla veckor. Jag är nu i vecka 35+3.
Vila är fortfarande vad som gäller med andra ord.
Kommentera
Graviditeten

Nytt besök hos Barnmorskan

Idag var vi hos Barnmorskan igen. Besöket var bra ur många synvinklar, men mindre bra ur en. Mitt blodtryck, närmare bestämt undertrycket, låg lite väl högt. Jag hade dock ingen äggvita i urinen vilket är bra, men ett blodtryck som är högt är ändå något de vill kolla närmre på med tanke på risken för havandeskapsförgiftning. På fredag ska jag tillbaka för att ta blodtryck och kissa igen. Förhoppningsvis har blodtrycket sjunkit tills dess, men jag tror ändå att jag kommer att vara hemma från jobbet nästa vecka och vila. Jag tror själv att mitt blodtryck är som det är på grund av jobbrelaterad stress. Efter nästa vecka har jag semester och sen mammaledigt, och det ser jag mycket fram emot. Börjar bli tungt att jobba.

I övrigt så slog hjärtat på så fint så fint, och lillen är precis som jag trodde fixerad! Barnmorskan undrade om vi är nervösa inför förlossningen och jag kan fortfarande svara nej på den frågan. Vi längtar! Den är en sista etapp inför det slutliga målet – vår bebis. Vi har nu också hyrt ett babyskydd på BVC som vi tog med oss hem idag, så nu är det fixat inför hemfärden från BB.
Blodtryck: 125/90
S-F: 35
Hjärtljud: 138
Kommentera
Graviditeten

Faderskapspapper och fika

Idag var det dags att skriva på papper som bekräftar att Mikael är pappa till barnet i min mage. Full av förväntningar i stil med att bli grillade eller ifrågasatta åkte vi till det kontor i Lerum där dessa papper skrivs på. Istället hamnade vi hos en jättetrevlig kvinna. Inga konstiga frågor, inga granskande blickar. Vi fick skriva under tre papper och under tiden vi gjorde det förklarade kvinnan allt runtomkring processen att få barn som ogift. Hon frågade också, på ett ödmjukt sätt, om vi var helt säkra på att Mikael är pappan. Så nu är det gjort! När lillkillen sedan är född kommer ännu ett papper hem på posten där vi får fylla i hans namn, och kvinnan vi träffade idag kommer också att ringa för att ta uppgifter om hans födelsevikt och personnummer. Sedan är allt klart.

Efter detta korta möte åkte vi till Backaplan eftersom Mikael ville äta på Burger King. En hamburgare senare mötte jag upp Ida i stan. Vi styrde stegen mot Espresso House inne på NK. Där bjöd Ida mig på fika och gjorde mig väldigt överraskad. Med sig hade hon en inslagen kartong, i vilken det låg smått och gott till bebisen. Jag är så bortskämd! Efter att ha fikat gick vi en sväng på stan. Men jag höll i pengarna, trots att jag hade presentkort både efter att ha vunnit en säljtävling tidigare i somras och en igår. Pengarna ska gå till en reflexskärm. Vilka underbara foton jag kommer att ta!
Kommentera
Graviditeten

Man ska gifta sig innan man får bebbe!

Varför? Jo för att då slipper man allt omak med att fastställa faderskapet hos pappan till barnet.

Bara att få till tiden var ett projekt. Hälften av gångerna vi provat ringa för att boka en tid har ingen svarat. Ingen växeltelefonist som går in, inget meddelande om några speciella öppettider. Bara signaler som gått fram. Sedan ringde Mikael och kom fram och fick några förslag på tider. Nästa gång han skulle nå den här enheten för att boka in mötet var det bara upptaget. Jag gjorde då ett par försök och kom till slut fram.

Nu har vi efter mycket om och men fått till en tidsbokning. Då kommer nästa moment, mötet. Efter vad jag har hört så kommer de att ställa en hel massa frågor, som exempelvis när barnet blev till och om man bodde ihop vid den tiden. Vänner har sagt att de fick en del obekväma frågor när de gjorde denna fastställan, ska bli spännande att se hur det går för oss!

Kommentera