Senaste nytt

Oj, nu blev det sådär intensivt igen. Har på riktigt inte haft igång den här datorn på evigheter, bortsett från när jag lade över några foton jag tog en vacker dag. Har tänkt kika in och uppdatera hela veckan, men så har det alltid kommit saker emellan. Det i kombination med hektiska dagar på jobbet, samt att jag känt mig extra mycket i sorg den här veckan har inte direkt varit någon boost för kreativiteten. 

Men, faktum är att jag på sistone hunnit med att fylla år, köra till Partille och tvätta min bil, vi har haft spelkväll samt varit och tittat på bil, hela två gånger. Jag fick en hel hög med fina presenter nu förra veckan, känner mig så bortskämd. Jag fick grejer till min bil, böcker och inredningssaker. Och än har jag inte fått allt heller. Och för att förtydliga – jag är alltså mer än nöjd med min bil, men så kände maken att han ville ha en mindre bil nu när jag också har en kombi. 

Nästa vecka är det höstlov här, och jag har tagit ut tre lediga dagar. Det ska bli så skönt, och jag hoppas att jag både kan få hittat på mysiga saker med familjen men också att jag kan få tid till några små projekt här hemma. 

Såhär vackert var det här för ett tag sen.

Inga mer galna baksessioner för mig. Har fått högre blodtryck igen och måste alltså in till Östra idag. Det blir väl CTG, blodtrycksmanschett och toxprover igen antar jag. Som vanligt har jag inga symtom, inget tryck över pannan, inget illamående, ingen smärta i magen. Vad jag däremot känner är en stor trötthet, jag är så ledsen på detta nu. Samtidigt är det skönt att ha möjligheten att kunna åka in till sjukhuset och bli kontrollerad.

Jag sitter här, själv. Känner mig ensam, varm, svettig, ledsen, utmattad och uttråkad. Samtidigt känner jag mig väldigt höggravid och orkeslös. Och på toppen av allt detta så är jag arg som ett bi! Just nu känns mitt liv som ett skämt. Jag vet att det inte kommer att kännas så om tio minuter. Ingen behöver bli orolig! Men just nu känns det lite jobbigt.

Imorse var vi inne på Mölndals sjukhus för ett vändningsförsök. Efter CTG, nålsättning, ultraljud, bricanyl intravenöst och ett smärtsamt försök att vända på lillen konstaterades att…

Jag är helt slut idag. Hur trött som helst. Kom hem från föräldragruppen strax efter tio, slösurfade lite, och ramlade sedan i säng. Sov i två och en halv timme. Är fortfarande trött. Har i stort sett bara vilat hela dagen.

Måndag igen. Men ingen jobbångest här inte! Inte så konstigt, va?!

Dagen började hur som helst med ett besök hos barnmorskan. Höll tummarna innan för att jag inte skulle ha äggvita i urinen, för det skulle ha inneburit ännu ett besök på Östra. Och där blev jag glad, för det såg fint ut på den fronten, och till och med blodtrycket hade sjunkit. Min vila måste ha gett resultat. Förutom att ta diverse prover så pratade vi om vändningsförsöket, om huruvida vi känner nervositet inför förlossningen och lite annat smått och gott. Vi hade ny barnmorska den här gången, alltså en tredje, på grund av semestrar och annat, men det gick finfint. Det har det gjort med alla och det känns gott.

Idag konstaterades att jag har preeklampsi. För den som inte vet vad det är så heter det med ett annat ord havandeskapsförgiftning. Ett förhöjt blodtryck i kombination med äggvita i urinen gjorde så att jag och Mikael fick åka ner till Östra sjukhuset idag och ta lite prover.

Idag var vi hos Barnmorskan igen. Besöket var bra ur många synvinklar, men mindre bra ur en. Mitt blodtryck, närmare bestämt undertrycket, låg lite väl högt. Jag hade dock ingen äggvita i urinen vilket är bra, men ett blodtryck som är högt är ändå något de vill kolla närmre på med tanke på risken för havandeskapsförgiftning. På fredag ska jag tillbaka för att ta blodtryck och kissa igen. Förhoppningsvis har blodtrycket sjunkit tills dess, men jag tror ändå att jag kommer att vara hemma från jobbet nästa vecka och vila. Jag tror själv att mitt blodtryck är som det är på grund av jobbrelaterad stress. Efter nästa vecka har jag semester och sen mammaledigt, och det ser jag mycket fram emot. Börjar bli tungt att jobba.

Idag var det dags att skriva på papper som bekräftar att Mikael är pappa till barnet i min mage. Full av förväntningar i stil med att bli grillade eller ifrågasatta åkte vi till det kontor i Lerum där dessa papper skrivs på. Istället hamnade vi hos en jättetrevlig kvinna. Inga konstiga frågor, inga granskande blickar. Vi fick skriva under tre papper och under tiden vi gjorde det förklarade kvinnan allt runtomkring processen att få barn som ogift. Hon frågade också, på ett ödmjukt sätt, om vi var helt säkra på att Mikael är pappan. Så nu är det gjort! När lillkillen sedan är född kommer ännu ett papper hem på posten där vi får fylla i hans namn, och kvinnan vi träffade idag kommer också att ringa för att ta uppgifter om hans födelsevikt och personnummer. Sedan är allt klart.

Varför? Jo för att då slipper man allt omak med att fastställa faderskapet hos pappan till barnet.

Bara att få till tiden var ett projekt. Hälften av gångerna vi provat ringa för att boka en tid har ingen svarat. Ingen växeltelefonist som går in, inget meddelande om några speciella öppettider. Bara signaler som gått fram. Sedan ringde Mikael och kom fram och fick några förslag på tider. Nästa gång han skulle nå den här enheten för att boka in mötet var det bara upptaget. Jag gjorde då ett par försök och kom till slut fram.

Nu har vi efter mycket om och men fått till en tidsbokning. Då kommer nästa moment, mötet. Efter vad jag har hört så kommer de att ställa en hel massa frågor, som exempelvis när barnet blev till och om man bodde ihop vid den tiden. Vänner har sagt att de fick en del obekväma frågor när de gjorde denna fastställan, ska bli spännande att se hur det går för oss!