Ett år sen
Igår slog det mig att det var på dagen ett år sedan jag flög till Canada, och att min ambition att skriva om resan ramlade bort. Minnena bara sköljde över mig igår. Det var en otrolig resa, på många sätt! Väldigt innehållsrik, helt enkelt fullspäckad med häftiga upplevelser. Det var en fantastisk vinst, och med facit i hand dessutom något av det sista jag gjorde som teamledare. Det visste jag inte då förstås, men oavsett är jag glad att jag fick möjligheten att åka med. Det var det längsta jag varit iväg från mina barn också, tur att man med dagens grymma teknik ändå kan hålla kontakten på ett bra sätt. Vi ringdes vid via video varje dag.
Bockade av flera punkter på min bucketlist
Det allra häftigaste som resan hade att erbjuda var utan tvekan helikopterturen över Niagarafallen. Jag hade turen, eller kanske berodde det på min kroppsbyggnad, att hamna längst fram och längst ut. Känslan när helikoptern lyfte, den glömmer jag aldrig. Jag satt, och ville att turen aldrig skulle ta slut, medan vi flög i både det kanadensiska och amerikanska luftrummet, över Niagarafallen.
Utöver detta bjöd resan på trerätters menyer på olika restauranger, en hockeymatch, en tur upp i ett torn med fantastisk utsikt, shopping, en båttur halvvägs in i Niagarafallen (kan lova att man blev bra blöt), samt förstås även två konferenser med tillhörande workshop.
Här kommer lite blandade bilder!
Mitt flotta hotellrum!
Taget under heliktoperturen.
Utsikten från CN Tower.
Den här bilden är tagen från ett ställe vid åt lunch på. Vi satt på högsta våningen, med utsikt över fallen. Allt var väldigt genomtänkt.
Mc Donalds a’la Canada!
När man klev på båten som skulle köra en nära Niagarafallen, var det som synes nödvändigt med en Poncho. Den räckte knappt ens, kan jag meddela!
