Idag har vi varit lediga, jag och barnen! Jag hade sedan innan lovat barnen att vi skulle ha picknick ute i trädgården om vädret var bra, och det kan man ju lugnt säga att det var. En sol som tittade fram och faktiskt värmde, och plusgrader. Trots att en del av snön ligger kvar än, har denna dag bjudit på härliga vårkänslor. Det bästa av allt är att vi har har hela våren framför oss, och jag kommer att försöka njuta så mycket jag bara kan. Idag gjorde vi en snögubbe på framsidan, perfekt snö för det. Barnen tyckte det var helfestligt, och kallade honom för Olof.

Kaffe till mig och varm choklad till Isac. Oliver åt en banan.

Det känns helt underbart, och det menar jag utan ett uns av överdrift, att ha en egen trädgård! Vi kan gå ut när vi vill, och utan att jag känner att det blir ett för stort projekt. Isac kan vara ute själv om han vill, och det är han gärna emellanåt. När vi bodde i lägenheten kunde jag inte slappna av på samma vis ute, vi fick dessutom släpa med oss allt vi ville ha med ut, och det blir lätt en del.

Jag har börjat fundera över vad vi ska så när det blir varmare ute, och jag tror att det blir potatis i alla fall. Jag skulle vilja ha en jordgubbsplanta eller två också, men jag har inte ännu klurat ut var jag i så fall ska plantera dessa. Vill gärna att barnen ska vara delaktiga i vår odling, och det tror jag utan att tveka att de kommer tycka är roligt.

Vad ska vi så mer, har du något förslag?

Oh no, ja! Igår blev det inte som vi hade tänkt oss…

Igår var det som vi alla vet fredag. Jag skulle bli upphämtad vid tåget, och sen skulle vi köpa med oss pizza hem. Jag ringde hem på vägen från jobbet, och då berättade Mikael att Oliver hade klagat på magont, och att han hade somnat i soffan. Redan då tänkte jag att han säkert hade åkt på magsjuka eftersom det gick på förskolans grannavdelning. Kändes långsökt men ändå inte omöjligt. Jag sa även det till Mikael. Strax innan jag skulle gå av tåget ringde Mikael och berättade att jag hade rätt, Oliver hade kräkts.

Det blev till att planera om förstås. Isac var ledsen för det, Oliver var ledsen för att han mådde dåligt. Jag var nojig över att åka dit själv. Oliver kräktes flera gånger i timmen ända tills han somnade vid åtta på kvällen, och sedan dess har han inte kräkts. Håller tummen för att han inte får ett återfall nu! Stackaren, så tapper! Imorse sa han att han hade kräkts igår och att det var äckligt. Såklart, det är inte kul 🙁

Bjuder i brist på annat på en bild på Isac tagen tidigare i vintras. Så skönt att februari snart är över! Hejdå vintern, hejdå vabruari!

Oliver, min snart treåriga pojk! Jag tror bestämt att du börjar uppvisa lite klassisk treårstrots. Eller kanske inte ska skriva trots, men viljestyrka!

Han kan själv, han vill inte och han har fått ett hiskeligt humör. Senaste veckan har han inte velat lägga sig och sova heller, jädrar i min låda vad han visar missnöje! Sjukt nog har jag förträngt allt från när Isac var i den åldern, men nog har han strulat med nattningarna, velat göra allt själv och så vidare. Isac är fortfarande galet envis dock, men att jag inte kan koppla detta förvånar mig ändå lite. Jag borde minnas mer av hur det var!

Vad jag inte heller minns är om Isac hade separationsångest i samma ålder. Eftersom Oliver föddes där i maj, tre månader före hans treårsdag så hade jag mycket annat i huvudet av förklarliga skäl. Oliver är väldigt mammig just nu, och vill vara i närheten av mig hela tiden. Han vill hålla min hand eller att jag ska bära honom, och han vill inte att jag ska lämna honom på förskolan för att åka och jobba. Lille plutten.