Vecka 51

Skolavslutning, inköp av ett par julklappar, inköp av årets julgran och naturligtvis det stora och viktiga uppdraget – att klä granen. Det är vad som präglat denna vecka. Utöver det har jag utbildat, varit hos tandhygienisten, fått finfin feedback och årets första julklapp – från mina närmsta ledare. Blev så glad över brevet som låg i brevlådan. Och tänderna mina var fina också, alltid skönt att få det beskedet. Idag är jag, liksom igår, ledig. Jag och barnen tänkte dekorera pepparkakor och se på julfilm. Ute snöar det, himla fint. 

 

Här är jag på väg från bussen, till skolavslutningen. Killarna var redan i kyrkan, jag hade ett hektiskt schema från det att jag slutade jobbet och kunde inte åka med dem utan kom direkt från jobbet. Snabb som jag är så hann jag ikapp fackeltåget. Isac och hans klass stod för sångerna i kyrkan, och de var så fina! Sjöng vackert, och med liv och lust!

 

Jag och Oliver brottas, eller något! Han är så mammig just nu, så även Isac.

 

Julgranen för året! Största granen vi haft, och så tät. Nu ska bara stjärnan upp i toppen.

 

Igår var jag och en barnen en sväng i Alingsås. Började med att äta lunch, och köpte sedan julklappar till pappan i familjen. 

 

Jul…

Idag är första dagen, under detta års julmånad, som jag känt riktig julkänsla. Jag har längtat efter det, och nämnde till och med det för en kollega tidigare i veckan. Jag sa att jag skulle ägna helgen åt att bara försöka mysa, och få julefrid. Och nu kom den!

Helgen har bjudit på uppackande av en hel del kartonger i våra sovrum, storhandling, Isac har varit på kalas för en kompis, barnen har hängt med sin farfar, samt att jag och maken fått lite egentid – julshopping och fika blev det då. Kvällen idag bjöd på pepparkaksbak och knäckkokning. Både jag och barnen har invigt badkaret. Som jag längtat efter ett badkar!

I veckan var jag iväg från familjen två nätter. Anledningen till det är att jag var i Uppsala på utbildning. Väldigt givande, och kul att få träffa ytterligare några kollegor! De flesta träffar jag i regel endast över telefon och video.

 

Att ta farväl

Idag var det dags att säga hejdå till parhuset, och skriva på de sista avtalen som hör försäljningen till. Det kändes en smula vemodigt, trots att jag är mer än jättenöjd med beslutet att köpa villa. Det kändes lite i bröstet alltså, när vi åkte förbi en snabbis imorse innan mötet på mäklarkontoret.

 

 

I nästan tre år bodde vi där, vårt första hus med trädgård. Kommer sakna min underbara trädgård, med alla fina blommor, som jag investerat så mycket tid och kärlek i. Men – nu är det fritt fram att skapa en lika fin trädgård här! Det ser jag fram emot sen när våren kommer. Och idag satte jag i tulpanlökar i jorden.

 

 

 

Tomtelatte och flytt

Fötterna värker, ryggen likaså! Huset är fullt med flyttkartonger, men äntligen har vi flyttat! Vi har haft väldigt bra hjälp, både med barnpassning och bärhjälp, så det hela har gått smidigt.

Prio imorgon blir att komma i ordning bättre hemma, och även att ta en sista vända i gamla huset för att kolla så inget blev kvarglömt. Vi ska även planera för lite inköp framöver, några lampor och en ny blandare till köket ska inhandlas!

Denna kaffe avnjöt jag innan vi hade vårt möte på mäklarkontoret igår, supergod! En Tomtelatte från Espresso House.

 

 

Ett år sen

Igår slog det mig att det var på dagen ett år sedan jag flög till Canada, och att min ambition att skriva om resan ramlade bort. Minnena bara sköljde över mig igår. Det var en otrolig resa, på många sätt! Väldigt innehållsrik, helt enkelt fullspäckad med häftiga upplevelser. Det var en fantastisk vinst, och med facit i hand dessutom något av det sista jag gjorde som teamledare. Det visste jag inte då förstås, men oavsett är jag glad att jag fick möjligheten att åka med. Det var det längsta jag varit iväg från mina barn också, tur att man med dagens grymma teknik ändå kan hålla kontakten på ett bra sätt. Vi ringdes vid via video varje dag. 

 

Bockade av flera punkter på min bucketlist

Det allra häftigaste som resan hade att erbjuda var utan tvekan helikopterturen över Niagarafallen. Jag hade turen, eller kanske berodde det på min kroppsbyggnad, att hamna längst fram och längst ut. Känslan när helikoptern lyfte, den glömmer jag aldrig. Jag satt, och ville att turen aldrig skulle ta slut, medan vi flög i både det kanadensiska och amerikanska luftrummet, över Niagarafallen. 

Utöver detta bjöd resan på trerätters menyer på olika restauranger, en hockeymatch, en tur upp i ett torn med fantastisk utsikt, shopping, en båttur halvvägs in i Niagarafallen (kan lova att man blev bra blöt), samt förstås även två konferenser med tillhörande workshop. 

Här kommer lite blandade bilder!

 

Mitt flotta hotellrum!

 

Taget under heliktoperturen.

 

Utsikten från CN Tower.

Den här bilden är tagen från ett ställe vid åt lunch på. Vi satt på högsta våningen, med utsikt över fallen. Allt var väldigt genomtänkt.

 

Mc Donalds a’la Canada!

 

När man klev på båten som skulle köra en nära Niagarafallen, var det som synes nödvändigt med en Poncho. Den räckte knappt ens, kan jag meddela!

Vara hemma och kura

November, segaste månaden? Så mörkt, inspirationen är närapå lika med noll. Vill bara vara hemma och kura. Tråkigt, för egentligen har jag så mycket att skriva om! Jag får ta del av så mycket grymt på jobbet, flytten stundar, och jag känner mig på topp som person. Äntligen, efter svackan tidigare i år.

Nåja, ville bara kika in och visa mig! Hoppas skrivlusten återvänder.

Time flies

Om det är någon som undrar var jag tog vägen, så kan jag meddela att här är det fullt upp. Såklart tar den stundande flytten mycket av tiden , men också det vanliga livspusslet. Helgen bjöd hur som helst på barnkalas för Oliver, promenader, tacos, lekdejt, packande och en sjuk, sjuk mardröm. En mardröm så otäck att jag vaknade, och på allvar funderade på om det var dröm eller verklighet? Jag drömde att jag hade en hel rulle med snöre i halsen, som höll på att kväva mig. Hur sjukt som helst. 

 

Ny utmaning

Nu har jag haft min nya tjänst sedan torsdag förra veckan, och ibland får jag nästan nypa mig i armen! Är det verkligen jag som fått denna grymma roll?! Ja, det är ju det 😃

Jag kan redan nu, fastän jag lovat mig själv att inte köra igång på alla cylindrar första veckan, se hur mycket värdefullt och bra som jag kan bidra med, och massor med förändringsledarskap som jag kan jobba med. Det är så kul att jag kommer att få jobba som utbildningsledare, med coachning och beteendevetenskap/psykologi varje dag! Det är en bred roll, helt klart.

Den senaste veckan har jag också drömt mig tillbaka till sommaren, och allt kul vi gjorde under semestern. Det får man lov att göra i gråmulna November.

 

Fantastiska Lökken!