Igår firade jag och Mikael officiellt fyra år tillsammans. Vi träffades i början av mars men det var den 22:e som vi sa det rakt ut. Eller firade och firade… Jag lagade lite god mat som jag överraskade med när Mikael kom innanför dörren hemma. Jag gjorde köttfärsbiffar efter eget recept, med soltorkad tomat, vitlök och mozarellaost. Till det serverades pasta och vitlöksstekta haricots verts. Efter maten var det meningen att vi skulle äta chokladkräm gjord på mörk choklad och grädde, men av någon underlig anledning så ville den aldrig stelna.

Mums.

De senaste veckorna har Isac hela tiden velat ligga på mage. Lägger man honom på rygg är han snabbt över på mage. Där ligger han sedan och kämpar. Kämpar med att lyfta på rumpan, med att få kroppen i krypläge. Ibland rullar han tillbaka till ryggläge men där är han inte länge innan det återigen är dags att hamna på mage.

Jag kan glad i hågen meddela att natten har varit bra. Strax efter sju somnade lilla grisen. Första uppvaknandet skedde kvart över fem. Ja, alltså det första då jag gick upp och gjorde välling. Jag vet att han vaknat till ett par gånger under natten men sedan somnat om av sig själv igen. Helt i sin ordning. Efter morgonvällingen ville Isac gosa och busa lite i vår säng men vips så somnade han om så gott på mage.

Isac brukar få sitta i hörnet på vår soffa, det är ett perfekt ställe för honom. Bra med ett stabilt ryggstöd och stöd på båda sidorna. Men idag ville han inte ha något stöd, och idag var det inte riktigt lika mycket fällkniv över det hela heller. Det var bara när han ville gosa med fötterna sina som det såg lite så ut. Mysigt tycker jag, det är alltid lika roligt att vara med om Isacs framsteg.

Idag har vi alltså varit på denna något försenade kontroll. Vägning, mätning och kontroll av diverse motoriska och kroppsliga saker. Det var inga konstigheter, han är en ”pigg och stark liten kille”. Pratar som han ska gör han tydligen också! När läkaren skulle undersöka Isac började han gallskrika, han gillade inte alls att hon pillade på honom. När han kom upp i min famn igen blev han nöjd. Tror minsann vi har en liten början till separationsfasen som ju träder in någonstans mellan 6 och 9 månader.

Jag tror nog allt att vi är mitt inne i ett utvecklingssprång, en fas. Sömnen är strulig varannan natt, det är skrik och stora tårar som trillar nedför kinden när det är dags att sova. Att bli omkringburen är nummer ett. Ena dagen får vi fixa och trixa för att få i unge herrn välling, andra dagen är han glupsk som en fågelunge och vill ha mer, mer, mer. Den lille mannen som i flera veckor ratat bröstet vill helt plötsligt snutta vissa kvällar. Ja, ni förstår, det är upp och ner och hit och dit hela tiden. Ömsom regn, ömsom sol.

Idag slutade Mikael tidigare, så vi åkte iväg på en liten utflykt. Målet för vår resa heter Ica Maxi i Alingsås. Jag gillar när man kan titta på mer än mat när man åker för att handla just mat. Alltid hittar man något roligt. Idag blev det en pyjamas till Isac i storlek 74, som han snart ska börja använda.

Idag har vi haft skrikfest här hemma vid tre tillfällen. Fick Isac att bli glad nyss genom att lägga honom på skötbordet och byta blöja, klappa på kinden, massera benen. Har ingen aning om vad detta skrikande beror på. Det jag vet är dock att jag är slut som människa idag. Utmattad. Lilla älskade Isac, vad det är jobbigt att höra ditt skrik, och inte veta vad det beror på. Om det ens beror på något….