Först vill jag be om ursäkt över formateringen. Jag har inte ännu löst problemet med styckeindelningen, men jag är något på spåren.
Utan tvekan, sociala medier!
Jag har under det här året sett sociala mediers baksida och framsida. Flera gånger om. Jag har mer än en gång velat stänga ner min blogg, och ta bort mitt konto på Instagram. Det har verkligen varit en hatkärlek. Det som en gång började som en passion för att skriva, har blivit något helt annat.
Det har blivit en business i bloggande, och det ser jag inget fel med alls. Men med detta skapas konkurrens, och det är då det börjar bli fult. Det måste inte bli det, konkurrens är naturligt och finns på alla plan. Men med konkurrens kommer även en viss stress. Rädsla att inte duga, känslan av att inte vara utvald, panik över att inte få det där samarbetet, den stickande avundsjukan – när någon är bättre och så vidare. Det fuskas, snackas skit och bekräftelsebehovet blir helt galet! Jag mår lite dåligt när jag tänker på det, samtidigt som jag kan förstå att det blir så. Det har varit stunder under åren som jag har känt mig så förlorad, så värdelös. Jag har inte velat låta dessa känslor ta över, men det har krupit under skinnet emellanåt ändå.
Jag skriver hatkärlek. Ja, för samtidigt så älskar jag sociala medier! Jag älskar att blogga, träffa nya vänner med samma intresse. Jag älskar hur det har fötts ett helt nytt sätt att kommunicera på. Jag bloggar fortfarande av just den här anledningen.
En gammal header på bloggen.
