Jag och kärleken till min kamera
Jag har fotograferat i många år nu. Köpte min första kamera 2008. Min första systemkamera ska tilläggas. Intresset tog fart ordentligt 2009, och när Isac föddes hade jag en naturlig modell i honom. Experimenterade en hel del när han var liten, och även när Oliver var liten. Hade mycket tid för det då, i alla fall i perioder. 2011 tog jag fotograferingen till en ny nivå, och köpte en fullformatskamera. Kärlek – vid första ögonkastet.
Varför älskar jag att fotografera? För mig handlar det om att skapa, jag tycker om att fånga ljuset. När jag efter en fotografering tar in mina foton i Lightroom, kan jag skapa ännu mer. Svårt att sätta ord på min kärlek, men det händer något i mig när jag tar den perfekta bilden, jag blir uppspelt och glad. Som en sann kreatör kan jag också känna mig besviken, när jag inte tycker att jag håller måttet. Jag är väldigt självkritisk när det kommer till mina foton. Det har jag förstått är väldigt typiskt för människor som arbetar kreativt, med att till exempel skriva, fotografera eller måla.
Fotograf till son?
För Isac och Oliver är det naturligt att mamma springer runt med en kamera då och då, och de tycker om att titta på foton på sig själva. Det senaste året har Isac fått låna min kamera vid ett par tillfällen, och han har då mest fotat mig. Jag har fixat inställningarna. Varje gång har han lyckats sätta den perfekta kompositionen. Nu senast var när vi var ute och gick i skogen i onsdags. Möjligt att det varit lyckträffar, men det vore himla fint om han hade ärvt min kreativa ådra.
Här är jag, i all naturlig enkelhet!