Runt tio imorse kom Isacs mormor och morfar hit till oss. Med sig hade de gott bröd, pålägg och fikabröd som vi smaskade på en timme senare. Gott. Jag satte på en balja kaffe till. En stund senare begav vi oss bort mot det lokala köpcentret. För att sedan gå tillbaka hit och leka med Isac. En mysig lördag helt enkelt.
Imorgon ska jag visa ett fynd och några andra fina saker som vi kom hem med. Mina föräldrar är så himla omtänksamma!

Isac har varit på bra humör större delen av dagen och ätit riktigt bra. Han fick sig dock ett riktigt bryt när han inte fick leka med min bankdosa. Är det trotsåldern som börjar nu tro? Han slänger sig ner på golvet, gråter och skriker hysteriskt och vill absolut inte ha någon kroppskontakt. Eller är det bara så att min sons heta temperament blir mer hett med åldern kanske?

Jag måste berätta om något som jag och Mikael tycker är väldigt roligt. Varenda gång Ikanobankens reklamfilm går på tv stelnar Isac till framför tv:n. Strax efter blir han helt förstörd, underläppen börjar darra och han börjar gråta. Varenda gång. Han är verkligen livrädd för den här reklamfilmen. Nu kanske ni tycker att vi är väldans elaka föräldrar som roas av vårt barns rädsla men jag lovar, vi är inte onda människor. Det ser bara för gulligt ut. Vi har spekulerat lite i varför han blir så förskräckt och vi tror att det beror på att gubben i filmen ändrar skepnad. Men helt säkra kan vi ju inte vara. Bara Isac vet.

Efter regn kommer solsken. Efter feber kommer tänder? Ja, åtminstone i Isacs mun. Vi har förstått att det är tänder på G ett tag nu, han gräver sig i munnen, är svår med maten och ligger och biter i sin snutte innan han ska somna på förskolan säger personalen. Inatt vaknade han vid halv fyra och bara grät. Helt otröstligt. Fruktansvärt jobbigt. Idag var han väldigt gnällig på kvällen, och när han skulle somna var han helt utom sig och bara låg och vred sig och skrek. Efter en supp somnade han som en stock. Tidigare när Mikael kände efter i munnen kände han två tänder där uppe som precis trängt fram i tandköttet i överkäken, och två som kommer vilken dag som helst i nederkäken. Inte undra på att Isac känner sig olustig.

Konstigt nog har jag känt mig väldigt pigg hela dagen idag, trots undermålig sömn inatt. Men det ska bli skönt att somna om en stund. Vill ju vara pigg och kry imorgon när det är dags för nya kunskaper på jobbet!

Trött, tröttare, tröttast. Utbildning för nya tjänsten hela dagen, sen hem och busa järnet med en Isac som var mycket piggare än de senaste dagarna. Han ville till och med äta! Allra mest äter han om han får äta från min tallrik och med min gaffel eller sked. Han vill väl inte äta med bebisbestick heller! Sötnosen.

Idag var sista dagen jag arbetade i mitt nuvarande team och dagen till ära hade jag bakat kladdkaka att fika med på veckomötet. När vi satt på mötet tog kollegorna fram finaste gåvorna. En ljuvlig orkidé från alla och biobiljetter från min ledare. Så gulligt, jag blir alldeles rörd när jag tänker på det. Det känns lite sorgligt när jag tänker på att jag inte ska jobba där längre. Jag har ändå varit där sen 2007.

En halvtimme innan jag slutade enligt ordinarie tid ringde de från förskolan och sa att Isac hade feber. Min första VAB. Jag hann inte med allt jag skulle på jobbet på grund av detta. Får svänga förbi där på måndag och göra klart en sak. Isac smaskade hur som helst i sig banan för glatta livet när vi kom hem förut och är rätt pigg trots sin feber.

Idag hände något lustigt. Jag gick in i personalmatsalen för att värma min lunch, och fick syn på någon som jag kände igen. Hon tittade på mig och jag på henne men jag såg ingen reaktion i hennes ögon. Jag värmde min mat och gick fram till henne och sa hej. Hon svarade mig med ett tveksamt uttryck i ansiktet. Jag frågade henne om hon inte kände igen mig, Liselotte? Någon sekund senare trillade poletten ner. Jag har inte träffat den här tjejen på över tio år, vi sjöng bland annat i samma kyrkokör och åkte till USA med Operation Friendship. Hon sa att hon definitivt inte hade känt igen mig om jag inte hade hejat. Ser jag så annorlunda ut tänkte jag då?! Men det är klart, en hel del kan hända på över tio, snarare tolv år, och det är inte alltid man ser sådant själv. Hur som helst var det en lustig händelse, och jag slås än en gång av hur liten världen är.

Idag hade Isac haft en bra dag på förskolan. Precis som alla dagar hittills. Många har sagt till mig att det kan vända och att ett bakslag kan komma, men det vill jag inte tänka på nu. Jag vill njuta av att det går så bra just nu. Två nya barn började skolas in i dag. Samma årgång som Isac. Tydligen hade han tyckt att det var väldigt festligt med två nya barn i hans storlek. Nu när min nya tjänst drar igång och jag går upp i heltid kommer jag sakna att hämta och lämna Isac. Den biten ska Mikael sköta ett tag framöver. Sedan får vi se hur vi gör med det där i vår.

Snö är kul! Idag har vi åkt snowracer och tefat, busat med Maysan i snön och skottat en uppfart. Jag blir som ett barn på nytt när jag åker snowracer. Frågan är dock hur kul jag kommer att tycka att det är med snö imorgon när jag ska åka kollektivt från jobbet. Tiden får utvisa.

Isac är så underbar. Hela helgen har han gått runt och sagt mamma och pappa. Han har sagt det länge nu, men i helgen märkte vi att det lät annorlunda, och mer som det ska låta när man säger det. Vi tror att talet kommer när som helst, vi längtar. Det ska bli så mysigt att höra honom prata på riktigt. Än så länge säger han inga riktiga ord förutom just mamma och pappa. Det lät som om att han sa glass vid något tillfälle men det var säkert ett sammanträffande. Hans mun går annars i ett, men vad han pratar om vet man aldrig!

Idag kom snön till Lerum. Förmiddagen ägnades åt diverse hushållssysslor och bus med Isac. På eftermiddagen gick vi på en promenad, som slutade på en stor lekplats i närheten. Det var inte så lite jobbigt att ploga vagnen i snön! Men bra träning.

Isac förstod nog inte riktigt tjusningen med snö, han verkade mest tycka att det var jobbigt att gå i den. Vi har ingen pulka heller, det hade varit kul att åka med honom ner för en backe och se hur han reagerar. Dessvärre äger varken jag eller Mikael några termobyxor, det måste vi införskaffa här framöver. Kanske inte det här året men definitivt nästa. Vad som också ska införskaffas är ordentliga regnkläder och ett par Hunterstövlar till mig. Varför just Hunter undrar någon kanske? Jo, för att de är ruskigt snygga enligt mig och kan lätt användas till jobbet också, och inte bara vid utelekar med Isac.