Rådvill skribent med skrivkramp
Okej, så här är det. Jag tror att jag har hamnat vid en återvändsgränd. Jag har känt så här ganska länge, och det blir bara tydligare och tydligare. Jag sitter här allt oftare, utan att få fram ett enda vettigt ord. Det är som om jag fått den värsta skrivkrampen någonsin. Vilket egentligen gör mig väldigt ledsen. Jag som älskar att skriva!
Jag är inte längre bekväm med att skriva på ett detaljerat vis om mina barn, jag vet inte hur mycket intresse det finns i att läsa om ledarskap eller trädgårdsrelaterade saker, och jag vet inte hur jag ska skriva om fotografering på ett roligt sätt. Ja, du hör ju. Jag tror man kan sammanfatta det med att kalla det för en gigantisk inspirationsbrist. Kanske även en osäkerhet kring vilken riktning jag ska ta i mitt skrivande.
Tillbaka och åt ett annat håll
Milt sagt kan man säga att det här årets första månader varit en känslomässig berg-och-dal-bana, och jag kan tänka mig att det är vad som urlakat mig och min inspiration. Det är lite som om att jag tappade en del av mig själv i mitten på december förra året, och att jag nu är på väg att hitta tillbaka. Kanske kan jag då även finna min skrivlust igen. Eller så hänger det ihop med det faktum att jag inte längre vill skriva om barnen på samma sätt, och att det är vad jag till stor del brunnit för att göra sedan jag blev mamma? Tiden får utvisa. Men jag hoppas att jag kan tända min låga för bloggen igen.
