Idag fick Isac till sin stora glädje åka buss igen. Det var ett tag sen sist, en massa trista sjukdomar har som bekant kommit i vägen. I Gråbo mötte vi upp Jessica, Axel och Siri för lite miniröris, samt lunch. Jag får mycket energi av att tjöta bort en stund, så det var härligt.

Krukan på bilden köpte jag i lördags. Jag var på jakt efter en kruka i någon metallicfärg. Först hade jag omgående tänkt köpa en blomma till den, men nu har jag bestämt mig för att vänta ett par veckor och köpa en julstjärna. Krukan som jag fick i födelsedagspresent ska jag däremot köpa en blomma till nu i veckan.

Apropå sjukdom. Förlamningen släpper mer för varje dag. Ögonlocken, som jag längtar mest av allt efter ska börja fungera som innan, verkar dock vara det som kommer sist. Osis! Jag är så jädrans trött på att inte ögat stängs hela vägen ner när jag blinkar. Men jag får väl ha lite mer tålamod!

Vilken dag!

Jag låg däckad hela dagen igår i princip, men var mycket bättre imorse. Det var dock inte mina barn. Vilken eländig förkylning de åkt på. Hosta, snuva, feber, ögoninflammation… Listan kan göras lång. Oliver har dock sluppit de två sistnämnda symtomen. Men har istället fått jättebesvär med magen. Isac grät över magont på morgonen, men det gick över efter att han fått en liten supp.

Jag fick dock mitt i allt elände dansa en glädjedans imorse. För vet ni vad?! Min ansiktsförlamning har börjat släppa runt munnen och ögat! Jag kände hur det drog i mungipan imorse, och efter en spegeltitt så upptäckte jag att jag visar lite mer tänder när jag ler, och jag kan röra på musklerna som ”flyttar tänderna” i nedre tandraden. Jag kan även tugga lättare på vänster sida. När det gäller ögat så stängs ögonlocket mer när jag blinkar. Även om det bara är en liten förbättring, så är jag jätteglad. Det kom nästan en tår förut.

Jag hoppas att barnen är friskare imorgon. Isac får givetvis vara hemma från förskolan, men en promenad hoppas jag att vi ska ta oss ut på. Lite frisk luft kan vi alla må gott av.

Trötta är vi idag. Oliver slog till och sov två och en halv timme på förmiddagen, själv låg jag och småslumrade medan Isac lekte bredvid mig i sängen. Vaknade till av att Isac hade hämtat några tvättservetter som han ”torkade” mig med i ansiktet och håret. Han lekte nog något roligt där. Tröttheten beror på en stundtals orolig natt, Oliver vaknade några gånger. Han äter fortfarande en gång per natt också, men det ska vi snart jobba bort har jag tänkt. En gång är dock många gånger bättre än tre.

Apropå roligt – igår hade vi besök av Kerstin och barnen. Jag fick en fin höstbukett för att krya på mig, och de hade även med sig lunch. Mysigt! Efter mat och fika tog vi oss ut till stora lekplatsen, där killarna lekte med både linbana, rutschkanor och gungor. Favoriten var helt klart linbanan för samtliga. Oliver sov i vagnen under hela tiden.

På eftermiddagen åt vi middag med barnens farmor, farfar, faster och fasters sambo. En kanongod köttfärspaj med kantareller. Riktigt god höstmat.

Lite ansiktsstatus också kanske? Kan nästan stänga ögat helt nu. Ögat stänger sig dock inte så mycket när det blinkar, vilket jag ser fram emot. Jag vill gärna bli av med denna trista mojäng för ögat nu!

Hjälp vad det är svårt att fotografera med en fuktkammare för ögat! Man ser ju inte ett skvatt i princip, i alla fall inte skärpa och sådant viktigt. Var ändå tvungen att fota barnen i vår stökiga säng, med omatchande sängkläder, för att de var så fina! Jättesvårt ljus också, så jag fick höja ISO-talet rejält. Men äh! Vardagen som den ser ut här och nu, med brus och stökig säng.

Kände mig jättenere halva dagen idag. Upp tidigt, tyckte mig se ett stort framsteg, men som sedan inte alls kändes så stort…. Mikael påminde mig om att det bara gått lite mer än vecka. Han har så rätt. Runt 70 % är helt eller delvis återställda inom 3-4 veckor.