Foton, ordkärlek och inspiration!
Jag har antagit en utmaning eller något liknande. Jag har letat fram tre bilder i mitt fotoarkiv som är tagna för ett år sen. För ett år sen var Isac lite drygt tre månader och utvecklades mer och mer för varje dag kändes det som. Att se hans leenden var underbart, minns att jag busade mycket med honom för att få honom att le. Han var riktigt stark i nacken och jag lade honom ofta på mage för att träna.
Igår var vi som sagt hos Isacs mormor och morfar. Vi började med en runda inne på byns skoaffär, där Isac blev bortskämd av sin mormor och morfar med inte mindre än två par skor som han kommer ha stor nytta av nu under höst och vinter. Det känns viktigt att hans skor är stabila och varma nu när han är ute mycket och går.
Jag gick upp på vinden hos mamma och pappa och hämtade ner några av mina och min brors gamla leksaker så att Isac skulle ha något att roa sig med. Förvisso roade han sig rätt bra genom att bara gå runt och dra i krukväxterna, men ändå! Innan maten var vi ute och gick på gården en sväng också.
Till middag fick vi en av mina absoluta favoriter – kalkon. Till detta serverades kokt potatis, gräddsås, ärtor, brysselkål och gelésmyckade päronhalvor. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det!
Vid sex var Isac jättetrött och därför ganska gnällig, så vi bestämde oss för att åka hemåt. Innan vi gick fick Isac en peng av sin morfar som han skulle handla något kul för. Eller vänta lite nu, det blir ju hans mamma som förvaltar slantarna, hehe.
Idag tog vi nya bilen och åkte upp till Isacs mormor och morfar. Dagen bjöd på skoshopping, lek, bus och god god middag. Jag ska berätta mer om dagen imorgon och visa fler bilder dessutom. Har precis fått Isac att somna, eftersom han sov i bilen var han inte riktigt trött vid den vanliga tiden och han vägrade dessutom sova i sin säng. Ska bli spännande att se hur länge han vill sova imorgon bitti, det blir säkert upp och hoppa vid sex, halv sju!
Isac är lyckligt lottad och har såväl mor- och farföräldrar som är både generösa och närvarande. Guld värt.
Idag har Isac övat sig på att gå ute. Han har totalvägrat att ens sätta ner fötterna utomhus innan så det var roligt att se honom idag. Det är ju inte riktigt samma sak som att gå inomhus så jag förstår att han var lite feg i början. Men sen tog det fart och då sprang han fram nästan.
Vi mötte upp en mamma från min gamla mammagrupp och hennes son på en stor lekplats idag. Sist vi träffades var i början på året. Efter en stund på lekplatsen fick Isac sig ett par rejäla bryt, jag tror att han blev frustrerad över att han inte kunde gå lika bra som hemma, det var stappligare i höstskor och ytterkläder. Vi beslöt oss då för att följa med Jennie&William hem på en fika och det var roligt för både mig och Isac. Det var full fart på småkillarna, som klättrade, sprang, lekte med leksaker och stal varandras vattenflaskor.
Nu ska vi träna lite varje dag på att gå ute har jag tänkt. Ja, alltså – Isac ska träna. Jag ska coacha. Jag kan ju trots allt gå utomhus också!
Jag läser mycket om vintertidsomställningen på olika bloggar idag, de flesta har barn. Jag trodde att Isac skulle vakna sin vanliga tid imorse, fast då en timme tidigare eftersom vi ställt om klockan. Men han vaknade halv sju, alltså halv åtta enligt sommartiden. Han somnade däremot inte förrän halv nio eller om det var nio igår till och med. Vi var hos Isacs farmor och farfar och åt, och Isac var så go och glad hela kvällen igår. Vi åt tacos och Isac fastande för guacamolen, som han ville ha mer, mer och mer av. Jag vet inte hur mycket han åt av den! Senare gick han omkring naken i huset och var på sitt spralligaste humör. Inte ett tecken på trötthet. Vi tittade på kort från när maken var barn också så vi fastnade lite längre än vad vi hade tänkt nämligen, därav den senare insomningstiden.
Frågan är dock hur det blir ikväll – kommer vi lyckas hålla Isac vaken ända till halv åtta? Tiden får utvisa.
Avleda, avleda och avleda lite till. Det är nog det som gäller mest hela tiden här hemma. Har hört och läst att barn i Isacs ålder inte riktigt förstår innebörden av ordet nej och att det mest blir onödigt tjatigt att säga nej konstant. Förstå skulle jag nog vilja säga att de gör men de struntar blankt i att lyda! Eller något sådant. De triggas dessutom av att det de inte får göra. Hur som helst – ibland slinker det ut ett nej ur min mun ändå. Det kommer automatiskt. Som när Isac har rivit ur alla våra skor ur skostället och står och dunkar skostället mot väggen. Det tycker han är jättekul. Eller som när han sliter ner sin matskål i golvet så det bara sprutar mat åt alla håll och kanter. Eller när han river ur mina kläder ur nedersta byrålådan. Listan kan göras lång.
Ibland, som nu när man är tröttare än tröttast, så känns det så fruktansvärt segt när alla skor ligger i en enda stor ormgrop på golvet. Orkar. Inte. Ställa. Upp. Skorna. Igen. För tionde gången. Isac vaknade kvart i fyra imorse och tyckte att det var morgon. Som tur var fick jag honom att somna om efter ett tag. Själv gick jag och lade mig nio igår kväll och tänkte att jag skulle få sova minst nio timmar på raken. Yeah right. Inatt tar jag in på hotell så jag får sova.
Nej, nu får det vara slutgnällt. Jag och Isac ska möta upp Ida på Allum sen. Det blir kul. Kanske ska ta med mig lite födelsedagspengar och handla för, det är jag värd.
Jag är nästan lika bedövande trött idag. Lite oroväckande – är det nu man åker på influensan eller något annat mindre trevligt? Hoppas och tror inte det. Isac har röjt och härjat lika mycket som vanligt idag. Efter lunch fick vi besök av Lisa&Aaron och de små killarna busade på bra. Det var roligt att få besök.
Nu blir det snart fredagsmys!
Vi har, som ni nog kan förstå genom att titta på skärmdumpen ovan, haft en busig och aktiv morgon. Jag har konstaterat på sistone att det inte är någon idé att försöka städa undan under dagen. Det jag städar undan tar Isac fram igen. Och det är väl klart att han ska få busa och leka här hemma. Jag har däremot investerat i en svart förvaringsbox i tyg som jag ställt i vardagsrummet, där vi bara ska slänga i alla de leksaker som ligger utspridda i vardagsrummet. Hans gamla förvaringslådor och korgar står i datarummet, där resten av hans leksaker oftast ligger. En och annan pryl kan man hitta i köket eller i sovrummet men det är ju ingen match att ta med sig dessa in i något av de andra rummen.
Isac somnade alldeles nyss sittande i mitt knä så jag har precis lagt ner honom i spjälsängen där han i skrivande stund ligger och snarkar, tät i näsan som han är. Jag känner mig inte det minsta trött själv just nu, annars hade jag som jag så ofta gör sovit en stund jag också.
Den här söndagen får vi nog kalla Bus-söndagen. Vi har nämligen varit hemma hos Isacs lille kompis Alvin med familj. De är verkligen på samma nivå de där två. Inte en lugn stund. Det ska pillas, dras, klättras, springas. Allt ska undersökas.
Det var i vanlig ordning godmorgon från unge herrn runt sex imorse. Men efter en flaska välling, lite skutt i sängen och en väldans massa mys så somnade vi båda om! Och vaknade strax innan nio. Väldigt skönt. Så vi åt frukost tillsammans, en tallrik gröt för Isac och kokt ägg och smörgås för mig. Givetvis kaffe till det.
