Igår var det dags för ett besök på BVC för att väga och mäta Oliver. Han väger nu 5750 gram och är 58.2 centimeter lång. Nästa gång det är dags för BVC blir det även vaccination. Det blir också sista besöket med vår BVC-sköterska som ska sluta. Tråkigt tycker jag! Men så är det ibland.

När Isac var tre månader vägde han 5370 gram och var 59.5 centimeter lång. Oliver är lite större med andra ord, som jag ju konstaterat innan.

Igår kväll kom vi hem från Isacs mormor och morfar – därav tystnaden på bloggen. Jag och barnen har blivit kungligt bortskämda medan Mikael varit hemma och jobbat. Vi har grejat i trädgården, ätit goda frukostar, tittat på cykel till Isac, varit i skoaffären, ätit middag hos Hans&Katarina och mycket mer. Isac har såklart även åkt åkgräsklippare. Jag fick ett ryck och utförde trädgårdsarbete. Kul! Och givande för kroppen min, vaknade dagen efter med lätt träningsvärk. Jag känner bara mer och mer att jag ska ha ett hus i framtiden. En liten trädgård hade varit lagom för mig och mina ambitioner.

Den här dagen började betydligt bättre än gårdagen, och det bäddar för en mer harmonisk dag. Håller tummarna för det!

Det var ju det här med vagnen, ståbrädan och de skrotade planerna på syskonvagn.

Förra veckan fick vi hem ståbrädan. Isac älskar den. Så långt allt gott. Men den sitter inte så bra ihop med vagnen, trots att den rekommenderas av Crescent själva. Det mest irriterande är att ståbrädan låser bromsen när man svänger vagnen. Att man får gå lite vid sidan av vagnen för att inte gå in i själva ståbrädan är väl inte heller optimalt, men något jag kan leva med. Hade vi haft förskolan så nära som förut hade jag kunnat leva med allt detta. Men att gå med denna vagn och ståbräda under en lång stund flera gånger per vecka känns bara för bedrövligt!

I måndags kom Anna&Saga på besök. Saga blir två i höst, så det har verkligen varit fullt ös. Isac har fått dela med sig av sina leksaker, en bra förberedelse inför senare när Oliver börjar pilla på hans saker. Barnen har både bråkat om leksaker och busat glatt med varandra. Varför, varför, varför ska alla barn jämt ha samma saker?! Lustigt det där.

Jag måste dock erkänna – det allra skönaste var när alla barn sov om kvällarna! Då satt jag och Anna på balkongen och åt godis. Vi hade mycket att prata om, eftersom det var ett år sen vi sågs sist. Och innan dess hade det också gått ett år. Innan de åkte hem idag vid lunch skojade vi om att det kan bli vår grej, att ses en gång per år.

Imorgon får vi besök igen på morgonen, och sen är det redan fredag igen. Funderar på att promenera till Isacs förskola under fredagen. Vill känna på hur det känns med Isac på ståbräda. Jag är inte jättenöjd med ståbrädan i förhållande till vår vagn. Men mer om det i ett annat inlägg.

Japp, nu börjar vardagen igen. Mikael har börjat jobba igen. Isac saknar sin pappa jättemycket, och grät en skvätt efter honom imorse. Snutte! Den här veckan har vi dock roligheter att se fram emot, så det känns bra. Sedan tänkte jag utmana ödet någon dag tror jag, och ta med båda barnen till stan. Får nog muta Isac med en glass medan jag ammar Oliver.