Foton, ordkärlek och inspiration!
Lilla trollet, snart dags för en klippning. Busig är han också!
Eftertänksam Ollie.
Vi har haft lite lördagsmys som Isac så förnöjt sa, för hans del innebar det en liten skål popcorn framför tv:n. Han somnade redan innan Mello började, och mannen, som jobbat övertid idag, somnade bredvid Oliver vid nattningen. Men jag har i alla fall sällskap av tv:n och min dator. High tech life!
Jag har suttit en stund nu under kvällen och valt ut vilka foton jag ska överlämna efter fotograferingen i lördags, samt börjat redigera några. Jag brukar inte redigera mina foton vansinnigt mycket, men en liten grundredigering blir det, samt att jag gör vissa svartvita. Jag kan även tillägga att jag är min värsta kritiker, och jag är aldrig hundra procent nöjd! Jag ställer enormt höga krav på mig själv. Det händer också att jag, om jag lägger foton åt sidan ett tag, kan titta på dem igen och tycka att de är mycket bättre. Ungefär som om att jag låter dem mogna.
Min far i väntan på brudparet!
Idag kunde jag gå från jobbet en stund tidigare, och det var nästan tio grader varmt. Helt otroligt, det är ju bara februari. Jag kan inte tillåta mig att känna vårkänslor ännu, men solen och värmen gjorde sitt för välbefinnandet. Jag gillar verkligen inte vinter, och längtar vansinnigt mycket efter vår. Även min man hade kommit iväg tidigare från jobbet, så vi möttes upp och hämtade hem barnen. De var glada när vi kom, och det var roligt att jag kunde vara med och hämta. Jag är annars den som lämnar.
Närbild på brudbuketten.
Igår var en fullspäckad dag för mig och min familj. Strax före tolv satte vi oss i bilen för att ta oss till Vårgårda, där det vankades bröllop. Jag hade dessutom rollen som bröllopsfotograf. Vädret var fint, och tack och lov låg det kvar en hel del snö! Blev riktigt fina foton. Man och fru var så fina, det verkligen lyste om brudparet.
Vi bjöds på trerätters samt bröllopstårta, gott vin, bubbel att skåla i, min far stod för levande musik, vi fick se bildspel och mycket annat. Riktigt fin dag och kväll!
Nu har jag en hel massa foton att gå igenom och redigera, har jobbat idag och riktigt längtat hem till min dator!
Jag vet inte om det är sviterna från förra veckan, men jag är så trött! Jag går på halvfart känns det som.
Något som däremot inte går på halvfart just nu är kreativiteten och visionerna. Dels planerar jag en bröllopsfotografering, och jag har även funderingar rörande min blogg, jag ska kika på om jag ska abonnera på ett webbhotell, flytta över min domän dit och konvertera till WordPress. Jag fick till mig att det finns plugins som kan flytta över ens bloggmaterial, och det vill jag ju i så fall. Jag har velat fram och tillbaka om jag ska registrera en f-skattesedel också, men har inte vetat hur mycket tid jag har att lägga på ett eventuellt eget företag.
Jag skulle även vilja göra en marknadsplan för Lompans Mode. Jag gjorde en Marknadsplan som mitt examensarbete på Sälj&Marknadshögskolan. Men, som heltidsarbetande småbarnsmamma finns inte alls så mycket tid som jag skulle vilja! Det bästa vore ju om man kunde klara sig på mindre sömn, men jag har alltid behövt ungefär åtta timmar per natt.
Många tankar och idéer som sagt!
Idag kom jag utanför dörren för första gången sen i tisdags, välbehövligt! Och nu känner jag att jag mår mycket bättre, och detsamma gäller resterande medlemmar i denna familj.
Jag tog med mig kameran ut på en kort promenad bort till Aspen, och där möttes jag av denna vackra syn. Alldeles stilla var det.
Även fast jag är sjuk så är jag otroligt rastlös. Att redigera foton är en lagom syssla när barnen sover. Båda barnen somnade förut, man märker verkligen att de inte är på topp. Och förskolan ringde precis och hörde hur det är med dem, samt om de kommer tillbaka denna vecka. Tydligen är jättemånga barn hemma i feber nu, och det märks ju på att det är något som går nu, bland vänner och bekanta är det många som har sjukstuga nu.
Idag har vi haft ett snabbt besök av barnens mormor och morfar, innan de skulle vidare. I övrigt har dagen inte bjudit på så mycket. Maken har jobbat lite övertid, alltid bra med extra klirr i kassan.
Redan när jag berättade för Isac vad vi skulle hitta på denna måndag, började han längta och räkna ner. När lördagen kom sa han: ”nu är det inte många dagar”. Han menade naturligtvis att det inte var så många dagar kvar. Vad var det nu som han längtade så efter?
Jo, idag hade vi planerat en träff med Jessica, Siri. Axel och Jessicas syster Lina. Vi skulle gå in i Alfons Åbergs hus, och senare även besöka lekplatsen inne på Trädgårdsföreningen. Isac var supertaggad. Oliver är ju för liten för att tagga, men han var väldigt glad och leksugen där inne. Och envis, han skulle prompt klättra upp för trappor han var för liten för, och smet hela tiden. Busunge!
Isac och Alex lekte lika fint som de brukar, och man hörde hela tiden hur de fnissade.
När vi tänkte att de minsta skulle behöva sova lite begav vi oss mot lekplatsen. Sova?! Visst morsan! Det blev inget med det, de var med och lekte minsann. Och jag måste säga att det var en himla fin lekplats. Så genomtänkt. Det fanns saker för alla åldrar, och till och med små bord och bänkar. Jessica hade med sig varm choklad till barnen, och jag stod för kaffet.
Det var en himla fin dag! Diverse bryt från barnens sida, men det är man ju rätt van vid. Och det är så gott att umgås med Jessica, man kan vara som man är och vi hjälps åt. Även Jessicas syster är grymt bra med barn, och supertrevlig.
När vi väl begav oss hemåt med tåget slocknade Oliver på två röda. Han hade hållit igång bra. Isac med såklart. Kan även nämna att jag var helt slut när vi kom hem. Men på ett bra sätt givetvis!
Idag upptäckte jag att Oliver älskar att åka pulka. Han ville inte ens gå ur den, och pekade uppfordrande på snöret när han tyckte att jag skulle fortsätta dra honom i den. Vi var även en sväng på Solkatten under förmiddagen, Oliver sov i vagnen medan jag och Isac tittade på olika pulkor och annat relaterat till lek i snö.
Lika mysigt som det var att leka utomhus, lika mycket har jag trott att jag ska bli komplett galen idag. Det är verkligen en prövning för tålamodet att ha en fyraåring hemma.