Älskade vitsippor

Jag har fotat några vitsippor i mina dagar, kan man säga. Jag tycker att de är så fina, magnifika i all sin enkelhet. Och det faktum att det är ett tidigt och varje år efterlängtat vårtecken gör sitt för att stärka kärleken. Men nu när jag har så många redan tagna bilder, så börjar jag leta efter nya vinklar. Förrförra året lade jag till exempel mycket tid på att få till det perfekta ”efter-det-regnat-fotot”. I år hade jag ingen tydlig idé, men ville hitta annorlunda ljus, lite mystisk känsla och en annorlunda inramning. Här nedan är en del av resultatet. 

 

Hur tänker jag när jag fotograferar mina blommor?

Här är några egensatta grundregler som jag försöker att alltid följa när jag fotograferar just blommor:

 

• Gå ner på blommans nivå. Jag tycker nämligen ofta att det blir rätt platta foton när jag fotar mer ovanifrån. Ligger jag istället på marken så tycker jag att jag skapar en mer intim känsla i bilden. 
• Tänk macro. Såvida jag inte vill fånga många blommor i mitt foto, eller visa ett större landskap, så tänker jag macro. Eller – så mycket macro som mina objektiv tillåter. Jag går alltså så nära mitt objekt som det går. 
• Tänk på ljuset, och när det är som mest optimalt. Morgon och kväll gäller generellt, men det är inte en universell sanning. Förra sommaren när jag och Isac var på Botaniska så blev det finfina foton trots att det var tidig eftermiddag.