Uncategorized

Men klantiga jag!

Klantig, ja visst!

Igår somnade jag med Oliver. Jag var tydligen väldigt trött, för jag somnade hårt. När jag vaknade till runt elva på kvällen, kom jag på fötter. Kände lite panik över att alarmet inte var ställt, samt att mobilen låg där nere. Jag började gå nerför trappan. Med några trappsteg kvar tappade jag fotfästet. Helt. Jag famlade efter räcket, men det hjälpte inte. Duns, och jag satte mig rakt ner på ändan. Och kanade hela vägen ner på golvet. Där satt jag, i chock. Ont gjorde det också! Stackars maken var helt förskräckt när han kom springande. Klantiga jag! Note to self: Se för tusan till att vakna ordentlig innan du går i trappor!

Detta är inte första gången jag ramlar på ändan heller. Stackars bakdel!

 

När jag är vaken är jag skärpt!

Som tur är så är jag oftast mer med när jag är vaken. Ja, bortsett från när jag halkar på en isig gräsmatta som i det länkade inlägget ovan. Dagarna går fort just nu, och jag räknar ner dagarna till senare i veckan då det ska bli plusgrader igen. Jag är, trots vetskapen om att vi lär få något bakslag till minst, så färdig med vintern!

 

 

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge