På schemat igår stod läsning av läsläxan, svenska, bild samt ett  besök på biblioteket. Jag blev väl omhändertagen, och fick även hjälpa till som en extra stöttande hand både under bildlektionen, och under läsningen av läsläxan. Där och då, när jag fick stötta barnen i klassen, kände jag en sådan varm känsla inombords. Tanken kom till mig flera gånger, var det lärare jag skulle ha blivit istället? Faktum är att jag under årens lopp fått frågan om jag inte skulle vilja bli lärare, då det hade passat mig bra enligt andra. Jag har alltid avfärdat den tanken innan. 

Skapa utveckling

Men så slog det mig också, det jag brinner för är att stödja andra. Att coacha, leda och hjälpa till med att få andra att utvecklas. Alltså precis samma sak som jag delvis brinner för i mitt ledarskap. Skillnaden igår var att jag fick stötta barn, det viktigaste vi har! Att läsa till lärare skulle ta cirka fyra år om jag inte minns fel, och jag är inte så sugen på att sätta mig i skolbänken så länge, och dra på mig ännu mer studieskulder. Men hur som helst – det är leda jag vill göra! Och vem vet, kanske bestämmer jag mig för att bli ledare volontärt för barn eller ungdomar någon gång? Det är också något jag känner att jag skulle kunna göra och brinna för.