Idag har jag sannerligen märkt av mina kära graviditetshormoner. Hoppande hormoner och ryggont. Jag har från och till väldigt ont i ryggslutet., och det strålar ner mot rumpan.

Isac var väldigt mysig när jag satt och storgrät i badrummet. Han satte sig i mitt knä och skrattade samtidigt som han torkade bort en tår. Då kunde man ju inte annat än att skratta själv heller. Han förstod nog inte riktigt vad som hände med mamma där. Den här graviditeten har jag känt mig mer ledsen än arg till skillnad från förra. Jag kan börja gråta var som helst. I synnerhet när jag blir nostalgisk, eller läser om sorgliga saker. Allra värst är det när det handlar om barn.