Isac

Envisast i stan

Ja, det är min son det. Sova middag, vad är det? Fastän han somnade i matstolen när han åt lunch ville han absolut inte sova i sängen. En och en halv timme senare än vanligt stängdes de små ögonen igen. Till min stora glädje. Jag kände ett starkt behov av att få dricka en kopp kaffe i lugn och ro. För mig själv. När jag tänker efter har Isac varit hur envis som helst hela dagen. Han har tyvärr upptäckt det roliga i att öppna skåpsluckorna här hemma nu, och allra roligast är skåpsdörrarna som leder till skräphinken och diverse glasbuteljer. Nej, nej, nej. Det får bli en tur till Ikea, pronto. Vi kan inte ha en unge hemma som står och rotar bland soporna.

Idag fick jag förresten äntligen tummen ur och ringde till Isacs förskola. Det jag ville veta främst var hur lång inskolningen är, vad han ska ha med sig för saker dit samt hur jag anmäler hans tider om de ändras. Allt detta och lite till fick jag svar på. Jag fick dessutom bokat in ett besök på förskolan. Det ska bli roligt att gå dit och se hur det ser ut.

Idag står något mycket roligt på agendan. Mer om det senare.

4 Comments

  1. Det varierat nåt enormt mycket på unika besökare. Men det har skjutit i höjden den senaste tiden. Du då?

    Jag kommenterat inte heller alla inlägg jag läser. Men om har typ 10 pers som oftast kommenterar på ens blogg, så undrar i alla fall jag vilka de andra är… Bloggvärlden är stor och lite läskig ibland! 😉

  2. Då har du ju rätt många unika besökare! Jag förstår att du vill låsa bloggen om du får en del osjysta kommentarer. Det har jag *peppar, peppar* klarat mig utan!
    Men om jag skulle ha en låst blogg så skulle jag nog vara mer öppen om det jag skriver om än vad jag är nu. 🙂

  3. Hej! Nu är jag bara tvungen att lämna ett litet avtryck. Kände igen mig i din beskrivning av dig, gillar att fota, jobbar med grafisk design, gillar musik, gillar fina barnkläder. =)

    Söt grabb du har! Min äldsta var en riktig vilding redan som bebis, han är 3,5 nu och likadan. Men där har jag ofta dragit efter andan när han hoppat och klättrat och balanserat och vad han nu tagit för sig. Dottern min är aningen lugnare fast hon är också uppe och klättrar rätt mycket. Kanske typiskt 1,5-åringar att vilja utforska på alla ledder.

    mvh
    /Emma

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge