Tanken slog mig idag – nu har jag varit hemma och gjort minsta möjliga i en vecka. En vecka! För att vara en rastlös person är det väldigt bra. Tyvärr återstår nu kanske nästan fyra veckor av samma mentala inställning. Jag som bara längtar efter att få boa! Men, för att se det som en typisk våg, det är ganska gott att vara slö också.
I torsdags hände det faktiskt en sak, och det var att vi var bjudna på middag hos Therese och Ogge. Väldigt trevlig kväll och supergod mat. Älggryta med potatis och till efterrätt muffins med chokladfrosting. Älg äter man inte alltför ofta tyvärr, eller annat viltkött heller för den delen. Vilket är synd, så gott som det är.
Idag går jag in i 37:e veckan, och har alltså gått 36 fulla veckor. Vi får väl se hur många veckor till det blir. Det beror ju helt på hur lyckat vändningsförsöket blir samt hur jag kommer att må framöver.
Muffin!
Ja, nu blir det spännande 🙂 Slutar kanske med att ni får Augustibebis och vi Septemberbebis 😉 *ssss* Bara du och lillen får må bra, det er det viktigaste och jag håller verkligen tummarna för vändningsförsöket om inte annat att han faktiskt sköter sig och vänder sig själv innan som våran gjorde 😀 Det var i 37:e veckan 😀
Vi har två veckor kvar, men ändå så går man o undrar om det man känner denna gång kan vara något osv… ska jag fortsätta såhär kommer jag ju vara galen innan det är över *haha*