Besöket hos tandläkaren, eller tandsköterskan om man ska vara korrekt i benämningarna, gick jättebra. Hon ville inte kolla så mycket sa hon, mest att hans tänder var rena och kariesfria. Hon betonade vikten av att det är vi som föräldrar som sköter tandborstningen. Ända upp till elva års ålder har jag för mig hon sa. Har svårt att se mig själv borsta tänderna på mina barn när de är så stora, men jag förstår poängen. Hon bekräftade också att Isac har två tänder till i nederkäken som kommer när som helst. Jodå, han lät henne känna i munnen på honom. Helt otroligt. Vad sa hon mer? Att nästa besök kommer att äga rum när han är tre år och har fått alla sina mjölktänder. Och att Isac var en rastlös och energisk liten kille. Men det visste jag ju redan!

Det hände en rolig sak när vi kom hem sedan också. Jag satt vid datorn en snabbis medan Isac satt i sin lekhörna. Helt plötsligt tittar jag bort mot hörnan men han är inte där. Jag tittar istället till vänster och ser en liten Isac som går mot dörröppningen. Han har alltså rest sig själv och tagit en sisådär 10 steg.

Jag och Isac delade på en clementin förut. När den var slut visade Isac mycket tydligt att han ville ha mer så det var bara till att skala ännu en. Detta är första frukten som han gillat så mycket. Att dela en clementin med sin son har mycket hög mysighetsfaktor för övrigt.

En annan sak som den lille skiten börjat med är att smita ner från sängen när det är dags för vila. Jag brukar sova med Isac på dagen när jag har möjlighet till det och då ligger vi och gosar en stund innan vi somnar. Igår ville han verkligen inte sova trots att ögonen hans i princip gick i kors. Han grät och skrek och smet ner från sängen. Det var något nytt. Han är inte dum han.

Det sägs att bebisar får sin värsta separationsångest runt 6-10 månader. Men det stämmer inte in här. Den perioden verkar Isac gå igenom just nu. Han skriker och gråter hysteriskt när jag går, klänger på mina ben, pussar mig och vill vara i min famn hela tiden. Om inte så ska jag vara i samma rum och allra helst en meter ifrån. Han är väldigt go när han visar sin kärlek gentemot mig så tydligt, men lika mysigt som det är så är det jobbigt. Jag får inte vara ifred någonstans hemma. Står jag i duschen ska han vara med, sitter jag framför datorn kommer han och gråter. Det har varit så ett tag nu och jag hoppas att det ska klinga av snart.

Idag har vi förresten varit och passat Maya. Vi tog en lång promenad i skogen bland annat. Jag tog en hel massa foton som jag tänkte visa senare. Ja, inte alla men ett axplock givetvis!

Fredag idag, ingen lär ha missat detta. Jag och Isac har varit i stan och träffat Isabelle, Evelina och Kristoffer. Sedan vi kom hem har det varit full rulle. Vi har lekt, lekt och lekt. Vi har jagat varann, rivit ur kuddar i soffan, lekt med gåvagnen, kastat leksaker… Listan kan göras lång. Mikael är iväg och gör stan osäker så det har varit mamma&Isac-mys för hela slanten idag.

Isac är förresten väldigt rolig med en sak. Det här med att gå. Han kan. Men han har inte förstått det själv riktigt. Förut när vi lekte Isacs favoritlek blev det ännu mer tydligt. Jag satt bakom soffans divandel och Isac kutade iväg med stöd av soffan mot hörnet där han brukar klättra upp. Men den här gången var han så extra glad och ivrig att han glömde hålla sig och sprang alltså parallellt med soffan utan att hålla i sig. Senare höll han bara sitt finger mot min handflata och knatade på. Men så fort han fattar att han gör det, går utan stöd, så får han nästan panik och spänner hela kroppen.

Nu väntar fredagsmys för den här mamman.

En grinig promenad och en gapig och gråtmild fika på Aludden senare. Nu äter Isac middag, och det är snart dags för oss vuxna att tänka på vad vi ska äta.

… innebär att man får ha ett hjärta av stål. Typ. Nu senast idag lyckades Isac slå i munnen i bordskanten i vardagsrummet. Det kom lite blod och en hel massa tårar. De allra flesta av ilska då jag försökte titta i  Isacs mun för att se så att allt såg fint ut.

Is i magen heter det antar jag.

Isac älskar…

…att bita sin mamma på näsan. Eller hakan. Eller för all del i fingret.
…att sörpla i sig vatten för att i nästa andetag spotta ut det, samtidigt som han skrattar förtjust.
…att klättra upp och ner i soffan.
…att dricka mjölk.
…att tända och släcka taklamporna.
…att leka tittut.
…att öppna och stänga dörrar.
…att gå med stöd av sina föräldrars händer.
…att stapla saker.
…att riva ur kläder ur alla våra garderober och byrålådor.
…att vara med när man duschar.

Isac älskar inte…

…att sova om dagarna.
…att leka själv när mamma sitter framför sin dator.
…att upptäcka att mjölken är slut.
…att han inte får slicka på mammas iPhone.
…att grannen borrar i väggarna var och varannan dag.
…att sitta fastspänd i vagnen.
…att han inte får härja runt ute på balkongen så ofta som han vill.
…dammsugaren.
…att han inte får dra i sladdarna här hemma. Därför har vi tejpat de flesta.

Nämnde jag att det är full rulle här hemma hela dagarna och att jag stupar i säng runt tio varje kväll?!

Idag har varit en sådan där bra dag. Verkligen.

Jag har hunnit städa och röja hemma. Vi har varit på den stora lekplatsen och lekt med Lorelai och Nathalie. Vi hann även med en kaffe och lite bus här hemma. Jag har dessutom lagat en gulaschgryta som alldeles strax blir färdig. Det är första gången jag lagar denna rätt men med tanke på hur gott det luktar från köket just nu så hyser jag hopp om att den ska smaka gott.

Den stora frågan här hemma är just nu; var någonstans har Isac gömt sin spade? Jag har letat som en galning. Mikael har letat som en galning. Vi får leta vidare.