Lillen i magen är en riktig hejare på att ge kickar och boxar! Inget som stör mig det minsta, jag tycker att det är underbart. Men jag tror att någon brås på sin far som tränat mycket Tae Kwondo i sina dagar, med tanke på hur livligt det rör sig därinne!

Idag har vi varit hos barnmorskan. Förutom det vanliga samtalet om hur jag mår och sådär, så tog hon blodtrycket. 120/60, vilket är bra. Vi lyssnade även på den lilles hjärtljud, också fick jag väga mig. Det är allt en väldigt rörlig liten krabat! Under tiden hon förde doptone-verktyget fram och tillbaka över magen rörde lillen sig hela tiden, och inte nog med det! Bebisen sparkade så mycket att hon kände hur hela verktyget hoppade till flera gånger. Det var nästan lite svårt att få till hjärtljuden bara för det! Men vi fick höra litegrann, så jag är nöjd. 150 hjärtslag/minut slår hjärtat.

När jag låg på britsen och barnmorskan skulle börja lyssna på hjärtljuden frågade hon om jag hade tränat mycket innan, för hon tyckte jag hade så mycket magmuskler. Man tackar! Någonstans där inne finns de allt!

Vår lille älskling!

Följande scenario utspelade sig tidigare idag;

I: Ursäkta att jag säger det, men jävlar vilka bröst du fått, Liselotte!
L: Japp! En av fördelarna med en graviditet!

Att jag också fått större röv och svullna fingrar, nej det behöver vi inte tala om!

Nu är illamåendet som sagt i stort sett obefintligt, bortsett från när jag är trött. Då kan jag känna mig lite sjösjuk. Något som jag däremot drabbas av då och då är kväljningar. Helt utan anledning. Igår gick jag från tåget och fick plötsligt en. Jädrans skumt det där. Får också lite härliga uppstötningar ibland när jag ligger i sängen, måste köpa Gaviscon eller något.

Väntar fortfarande på att den trötthet som lamslår mig om kvällarna ska försvinna. Lite åtminstone. Jag har ju ingen fritid kvar känns det som ibland! Jobba, äta, sova. Eller om vi kunde få vår nya härliga säng i alla fall!

Igår var vi på Casinot med jobbet. Jag hade beställt lamm till huvudrätt. Har aldrig ätit lamm på restaurang innan och tänkte inte alls på att köttet eventuellt kunde vara av blodig karaktär. Ooops.

Så vi sitter där och pratar och in kommer våra huvudrätter. Halvblodigt kött. Vad fasen skulle jag göra? Lämna köttet? Nej, jag ville ju äta det! Så jag fick helt enkelt be servitören ta in mitt kött igen och komma tillbaka med det välstekt. Och vips så var jag outad inför hela mitt team! Självklart fick jag frågan om varför jag inte kunde äta kött som var det minsta blodigt.

Vissa säger att det redan syns på mig. De menar att jag var så pinnsmal innan att man nu ser att min mage buktar utåt. Känns lite tidigt men det är väl lite individuellt också kan jag tänka mig.

Casinot var för övrigt… En upplevelse. Inte jättetrevlig sådan. Mycket skumt folk, det lyste av spelgalenhet i vissas ögon. Jag vann 100 kr på rouletten för de spelmarker vi fick med i spelpaketet, och sedan lade jag av. Jag har inte speldjävulen i mig, känns väldigt bra!

Nej, nu kan jag inte hålla mig längre. Jag ska berätta något som jag tror många har gissat till sig till vid det här laget, då jag inte kunnat låta bli att hinta om det.

Vi ska ha en bebis!

Det älskade plusset

Det har inte varit lätt att skriva om vardagen och mitt liv som om det vore ”som vanligt”. För det är det ju inte! Det är helt annorlunda. Jag är annorlunda. Och att inte få blogga om något som för mig är så stort… Nej, nu måste jag få göra det!

Jag har mått illa och haft halsbränna. Jag har matnojor, humörsvängningar, svullen mage, svullna fingrar, känsligt tandkött och jag märker också av lite andra mindre trevliga symptom som rör magen och tarmarna. Jag måste gå upp och kissa en gång varje natt. Jag har också tidigt fått känna av fogarna, märkte jag i helgen. Tröttheten ska vi inte heller tala om. Har inte varit någon rolig människa. Illamåendet har i stort sett gått över, men jag blir fortfarande illamående om jag inte äter regelbundet. Och med regelbundet menar jag var tredje timme eller mer.

Men, detta kan jag stå ut med! För det kommer ju resultera i något fantastiskt! Jag går runt och oroar mig för en hel del ska jag villigt erkänna. Men så känner jag att jag måste få vara glad och njuta av det här nu. För det är så härligt, och vi är så lyckliga.

Så, nu vet ni varför jag är så satans trött och varför jag vill gråta när jag lyssnar på Ted Gärdestad!