Idag är jag hemma från jobbet. Illamåendet är olidligt. Idag har jag dock för första gången precis provat Postafen. Jag hoppas att dessa tabletter ska vara något att ha, så att jag kan fungera som människa. Det är knappt att jag gör det just nu kan jag meddela. Jag vill inte äta, absolut inte laga mat. Bara jag tänker på mat blir jag spyfärdig, och sjukt nog vill min galna hjärna bara tänka på mat hela tiden. Det är hyfsat jobbigt.

Inte nog med detta, jag somnar för natten med Isac. Ingen rolig fru med andra ord. Ingen rolig vän eller släkting heller, jag vill ingenting.

Jag skulle helst av allt vilja snabbspola tiden tre veckor och vara förbi denna första förfärliga tid. Gå i dvala, kanske?

Nu har det blivit väldigt synd om mig. Ja, men jag menar det!

Jag mår verkligen risigt. Ett illamående som inte är av denna värld. Hela dagarna också. Det kommer och går visserligen, men med betoning på kommer. Inte nog med det – jag går och lägger mig med Isac. Och jag kan inte ens tänka på mat utan att vilja spy. Inte så kul att planera middagarna hemma just nu.

Nämen! Jag är visst gravid igen. Det känns utan att överdriva helt fantastiskt. Jag tog ett test igår som gav ett fint men ganska svagt plus. Jag köpte därför ett digitalt test som jag tog imorse. På det testet dök snart texten Gravid upp. Ingen tvekan där alltså.

Än så länge är jag mer hungrig än vanligt, och mycket tröttare än vanligt. Precis som förra gången alltså. Jag har förutom det ömmande bröstvårtor och mår lite lustigt från och till. Lite småillamående.

Nu ska jag bara lyckats hålla det här hemligt i några veckor till. Svårt! Jag är nu i femte veckan. I vecka tio kanske det blir lagom att berätta. Men våra föräldrar och några utvalda lär få veta tidigare.

Lycka!