På schlätta
Jag och Isac tog tåget till slätten igår förmiddags, där morfar hämtade upp oss. Vi började med diverse ärenden – vi köpte lite smått och gott kan man säga. Morfar skämde bort Isac med en supersnygg hoodie från Gant, jag köpte en present, jag köpte lite bubbel till min födelsedag, vi handlade mat och tankade bilen, samt köpte ljung till en av utekrukorna här hemma.
Vi köpte dessutom med oss en flaska prosecco hem till morfar också, för att skåla för mitt morsarv som vi kallar det. Jag har nämligen fått ta över bilen min mamma älskade att köra, Volvon. Så, i förmiddags lastade vi den full med vinterdäck, våra väskor och allt vi hade köpt, skrev på ägarbytesblanketten och löste försäkring till mig.
När vi rullade in på gatan här runt lunchtid (för att lasta av allt i bilen), så sa jag till Isac att jag tänkte tuta för att få ut pappan och Oliver. Isac tyckte att jag var en så pinsam morsa, och ville absolut inte att jag skulle tuta. Självklart gjorde jag det 😉 Lite pinsam måste man ju få vara ibland.
Nu är jag alltså ägare till en helt egen bil, har aldrig ägt en bil på papperet förut, och vi har tidigare bara haft en bil åt gången i familjen. Vi har alltså haft bil sen vi träffades, men ingen har stått på mig. Den här bilen är helt fantastisk att köra, det var en ren fröjd att köra den hem, trots att vi körde på en Sveriges mest tråkiga vägar, nämligen E20. Ja det här känns roligt, ett så tråkigt och tungt år som 2020 behöver jag det. <3
Materiell lycka.
Dramatiskt på slätten igår.
Dessa ska planteras i en kruka så snart det slutar regna här.
Bild från tidigare i somras.