Ja, varför?

De senaste dagarna har jag funderat en hel del över mitt yrkesliv. Det jag kommit fram till, rakt upp och ned, är att jag saknar att vara ledare. Jag saknar att arbeta med ledarskap. När jag har funderat har jag också kommit att reflektera över vad det är jag saknar. Det kanske låter tokigt att känna en saknad över en sådan sak, men det är faktiskt en känsla jag har. Jag vet att jag en dag kommer att få arbeta med ledarskap igen, det jag har som utmaning just nu är att se tiden an. Jag övade på att ha is i magen hela förra året, så jag vet att jag klarar det, men som den DI-person jag är vill jag egentligen gärna att det ska gå lite fortare! Man brukar säga att tålamod är en dygd, men jag vet inte jag…. Givetvis ska man inte stressa fram något, men man behöver heller inte vänta bara för att! Men varför brinner jag egentligen för mitt ledarskap?

Det handlar om detta

• Att utveckla andra människor. För mig är detta den starkaste delen i att vilja arbeta med ledarskap, att utveckla andra. Att se andra lyckas, göra framsteg.
• Coachning. Det är inte jag som sitter på alla svaren som ledare, det gör den enskilda individen. Alla har det inom sig. Mitt jobb som coach är att frambringa detta inom varje person.
• Inspirera.
• Att utveckla processer, arbetssätt och kundmöten. Jag vill vara med och göra skillnad, vara med och förbättra.
• Problemlösning. Jag är en lösningsorienterad person. Som ledare får man vara med och lösa problem.
• Styra tiden. Jag uppskattar att själv få lägga planen för vad jag ska göra. Jag är bra på att skapa struktur och få saker och ting att hända.
• Styra skeppet. Jag vill vara i förarsätet!

Vad arbetar du med just nu, och vad i din roll är det du trivs bäst med?