Uncategorized

Andreas

Jag är ledig. Det är underbart! Varför känns det då inte hundra…… Jag har fantastiskt kul mest hela tiden. Det är underbart! Varför känns det då inte hundra……
Ett namn. Ett namn som börjar på A och slutar på s. Min bror, Andreas.

Vissa dagar flyter på som vilken annan dag som helst. Andra dagar känns tyngre. Man vaknar med obalans i kroppen, det är något som inte stämmer. Det är en gnagande saknad som gör sig påmind. Allting påminner mig om honom, det är definitivt att han inte finns.

Ibland är jag fascinerad över att jag ens orkar stå upp. Att jag lyckas leva ett normalt och roligt liv. Ibland har jag dåligt samvete över att jag har roligt, när min bror inte är i livet…. Dumt, jag vet. Men jag kan inte rå för det.

Jag kan bli väldigt arg över att han inte finns. Han var bara 18 år. På väg att ta studenten och göra lumpen. Han hade sitt körkort, sin stolthet, med många behörigheter. Han tävlingssimmade. Han hade sina vänner. Han ställde upp för alla. Han körde mig och hämtade mig när jag helst ville, för han älskade att köra bil!

Var inte rädda för att fråga mig, för att prata om det…. Jag kan hantera det. Jag vill prata om min bror.

————————————————————————————————-

Till annat…. Båstad nästa! Jag ska glassa runt, titta på folk, bada, äta massa mat och glass, festa och titta på tennis med min darling! Ska bli skönt. Dock missar jag världens födelsedagsfest, det är lite ledsamt. Men det går fler tåg….

Hoppas på att det händer något roligt idag också. Jag vill träffa sköna människor!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge