Idag åkte jag hem med en ganska härlig känsla i kroppen. En känsla av att jag är bra! Jag har blivit riktigt bra på att sälja Telias tjänster nu, och det känns grymt! Min lön stiger för varje dag, och likaså mitt självförtroende. Jag trivs på jobbet, och det är viktigt.

Jag har anat att det skulle hända. Jag känner vemod och tycker att det är sorgligt. Jag är ett jäkla ego som är ledsen över det helt enkelt! Lina och Richard flyttar till Stockholm, och som alla vet ligger det inte direkt nästgårds.

Jag lärde känna Lina i somras, då vi hade en hel massa kul ihop. Vi hade visserligen träffats innan ett par gånger, men bara på fester. Av naturliga skäl var det först i somras som vi verkligen klickade, och vår första träff på tu man hand var en het sommardag på Saltholmen. Vi åt jordgubbar, solade, och hade barnsligt kul när vi badade. Jag hade en underbar sommar, med massa kul. Mycket vin har runnit nerför våra strupar, många skratt har kommit över våra läppar. Vi har pratat allvar, vi har pratat strunt. Vi har shoppat, gråtit, kräkts…… Allt har vi gjort!

Jag vet hur svårt det är att hålla kontakten, i synnerhet när man bor långt ifrån varann. Men jag hoppas att vi kommer att hålla kontakten, och så snart jag får större lägenhet har ni en stående inbjudan att slagga hos mig när ni besöker Göteborg.

Har varit mycket nere på sistone. Men jag gör allt jag kan för att liva upp min tillvaro som är ganska trist. Vilket osökt leder mig till nästa fråga; Karaoke den 24 tjejer? Vem vill vem vill? Jag är riktigt sugen.