Okej, det på bilden är låtsasmat, men ändå! Jag har lärt mig, att om vi alla är mätta och belåtna, och har ett blodsocker som är i balans, så är vi alla mer lätta att ha att göra med. Inklusive mig själv!
Många gånger när Isac rasar, frågar jag honom bara om han är hungrig, och nästa alla gånger svarar han ja, och behöver äta något. Stackaren har nog ärvt min känslighet vad gäller det. Jag blir lätt ett monster när jag är hungrig, och det ligger i släkten 😉