Go och glad!
Hela förmiddagen var det idel sura miner här hemma. Trotsålder i kombination med trötthet – behöver jag säga mer? Vid halv elva kom Ida förbi på en kaffe. Isac var inte på humör, så han ville bara sitta i soffan och titta på Alfons Åberg på min telefon. Efter en stund blev det väldigt tyst, och då hade Isac somnat på mattan. Tröttmössan!
Jag kan säga som så att jag verkligen får jobba med tålamodet vissa dagar. Inget är bra, mamma är dum och så vidare. Fast det mest tröttsamma är när jag sitter och ammar, då kan det hända lite allt möjligt. Sällan bra saker. Oftast funkar det om jag erbjuder min telefon till förfogande. Men ibland funkar ingenting. Oliver blir allt bra härdad!