Oliver, min snart treåriga pojk! Jag tror bestämt att du börjar uppvisa lite klassisk treårstrots. Eller kanske inte ska skriva trots, men viljestyrka!
Han kan själv, han vill inte och han har fått ett hiskeligt humör. Senaste veckan har han inte velat lägga sig och sova heller, jädrar i min låda vad han visar missnöje! Sjukt nog har jag förträngt allt från när Isac var i den åldern, men nog har han strulat med nattningarna, velat göra allt själv och så vidare. Isac är fortfarande galet envis dock, men att jag inte kan koppla detta förvånar mig ändå lite. Jag borde minnas mer av hur det var!
Vad jag inte heller minns är om Isac hade separationsångest i samma ålder. Eftersom Oliver föddes där i maj, tre månader före hans treårsdag så hade jag mycket annat i huvudet av förklarliga skäl. Oliver är väldigt mammig just nu, och vill vara i närheten av mig hela tiden. Han vill hålla min hand eller att jag ska bära honom, och han vill inte att jag ska lämna honom på förskolan för att åka och jobba. Lille plutten.
Kommer du ihåg hur länge han hade separationsångest? Min son är i samma ålder och beter sig likadant nu. Hoppas det är en snabbt övergående fas. För det här är inte alls kul.
Jag tycker det känns som om han fortfarande har lite separationsångest, han har varit väldigt ledsen vissa dagar jag lämnat nu under hösten och vintern också. Det är däremot inte i lika stor skala nu som tidigare under förra året. Nu är det extremt mycket ”Kan själv” och ”Jag ville ju göra det” istället 🙂
Förstår hur du menar, hjärtat brister. Mitt tålamod också ibland 😉 Hur gammal är din son nu?
Ok vad jobbigt att det håller i sig än!?
Han är 3 1/2 nu och har aldrig förut varit ledsen och inget konstigt har hänt. Dagis älskar han och vill inte ens med hem när vi hämtar. Men det är just mig han skriker efter när jag ska iväg , även om det bara är till postlådan ?
Han håller fast mig och skriker att han älskar mig och det skär i mig att ”överge” honom då.
Samma här, Oliver älskar att vara på fsk också, och pratar ofta om hur kul han har det med sina kamrater. Jag antar att det är själva separationen som är det jobbiga 🙁