Den här dagen kom att bli väldigt tung för mig. Jag fick se ett klipp imorse som jag för allt i världen önskade att jag inte hade sett. Men samtidigt kan man inte linda in sig själv i bomull och skonas från allt.

Jag pratar om klippet som jag tror att en del av er sett. Klippet på den lille pojken som blev attackerad av en hund i min hemstad Göteborg. Jag har haft ont i hjärtat precis hela dagen och känner verkligen med den här lille killen. Bilden av när han åkte runt som en vante mitt i Brunnsparken, samtidigt som han skrek i ren panik kommer inte att lämna mig på länge. Jag vill bara hitta honom och ge honom en stor tröstande kram. Jag hoppas för allt i världen att han inte kommer att vara hundrädd efter detta, men risken finns.

Jag skulle kunna både rasa ut i ilska mot hundägare som inte kan hantera sina hundar och gråta miljoner tårar, men jag sätter punkt här. Jag är enormt trött och lär somna tidigt ikväll.