Inatt har jag drömt en massa mardrömmar. De drömmar jag minns har uteslutande handlat om Andreas. I en dröm hade han ”kommit tillbaka”, och min pappa var så glad, och gav oss pengar. Det var bara det att jag inte vågade lita på att han var hos oss för att stanna. Han var så levande. Vaknade av att hunden buffade på mig. Kände sån längtan när jag vaknade. Saknade min bror så det gjorde fysiskt ont. Hade ångest.

Kommer aldrig träffa min bror igen. Ibland blir jag påmind på nytt och det slår alltid lika hårt. Inatt insåg jag plötsligt att det var över två år sen jag hörde hans röst. Kommer jag ihåg hur den lät? Man glömmer så lätt.

Varför? Den frågan kommer vara med mig hela livet.