Igår valde jag att trotsa min förkylning, och begav mig ut i ett förvisso tämligen folktomt PartyGöteborg. Det blev en liten klubbrunda, som började på Valand, och slutade på en efterfest!

Klockan 22:00 mötte jag upp Per i stan. Vi begav oss då till Rebecka för en snabb fördrink. En stund senare mötte vi upp Anna och Anders utanför Valand. När vi gick in fick jag mig en liten chock, det var ganska lite folk, och ganska mycket skumt folk med för den delen. Nåja. Vi stod och pratade lite vid baren, och sen satt vi också en stund och lyssnade på ett ganska så uselt coverband.

När vi fått nog av Valand gick vi ner till BersåBar, där det var extremt folktomt. Jag och Per satt och snackade skit och tog det mest lugnt. En kille vågade sig fram och började prata lite med mig. Vi pratade i kanske fem minuter, och sen skulle hans kompisar gå. Då säger killen så här: ”När ska vi ses igen då? Min mobil har dött, men du kanske tar mitt nummer?” Jag ville inte ha hans nummer för jag var inte ett dugg intresserad. Då gäller det att snabbt komma på nåt bra att säga. ”Jag är inne i en period då jag inte ger ut mitt nummer eller tar nåns nummer, så vi ses när vi ses” säger jag! Ibland får man ta till en vit liten lögn för att skona killar! Budskapet gick ju ändå fram!

Efter BersÅBar blev det en sväng till Excet, vilket var stället där det var mest drag. Jag stod och pratade lite med Rebeckas arbetskompis, och dansade på det minimala dansgolvet. Dessvärre stängde Excet fyra, vilket gjorde att jag, Rebecka och arbetskompisen gick över till Valand igen. De andra hade redan åkt hem. Där träffade vi en bekant till Rebeckas arbetskompis, som för övrigt boostade upp mitt ego nåt enormt. Det är bara att tacka och ta emot. Och att hångla är ju inte helt fel det heller!

Tiden gick väldigt fort, vilket den brukar göra när man har kul. Helt plötsligt satt vi fyra i en taxi på väg till Rebecka för att ha efterfest. Vad som hände sen tänker jag låta vara osagt, men jag är nöjd!

Klockan halv sju gick jag av spårvagnen på väg hem, och då hade jag varit vaken i nästan ett dygn. Som vanligt kan jag inte sova när jag varit ute, så halv elva vaknade jag, tvärpigg. Och döm om min förvåning när jag såg att det snöade ute! Nu kan det äntligen bli vinter, så att våren kommer någon gång! För jag längtar efter den så att jag håller på att spricka. Solen, vårkläder, promenader i ljumna temperaturer, första ölen på en uteservering….. Åh!