Kärlek.
Idag blir Oliver 11 månader! Alltså bara en fjuttig månad kvar tills dess att vi får ställa till med kalas. Smått ofattbart faktiskt. Ett år!
I förra veckan ställde Oliver sig upp från golvet, men satte sig ganska snabbt igen. I övrigt har han börjat stå utan stöd, han tycker nog att det är lite läskigt än, men ser så nöjd ut när han har balans nog att stå ett tag. Gåvagnen, som han tidigare också tyckt varit läskig, är numera väldigt kul, han nästan springer fram med den. Oliver har fortfarande svårt för konsistenser, så nu är det träning som gäller. Han har dock bara två tänder än så länge, och jag tror att det är lite där skon klämmer. Han har ju inte mycket att tugga maten med!
Just nu är Oliver en liten pappagris igen, han hade en liten mammagris-period strax efter magsjukan, men nu efter att han varit hemma med pappa är det mest han som gäller igen. Sömnen är det lite si och så med, vissa nätter sover han elva timmar utan ett knyst, vissa nätter ska det drickas välling redan klockan tre på natten. Han vill ogärna gå och lägga sig om kvällarna också, då blir det skrikfest. Han älskar att leka med duplo, och allra helst när man sitter med. Duplo är familjens stora nöje just nu, vi kan sitta länge allihopa och bygga.
Stora, lilla Oliver! Du växer för snabbt, mamma hänger inte med!