Uncategorized

Min och Mayas onsdag

Här är det lugna gatan. Jag och Maysan tar det så lugnt vi bara kan. Maya är en väldigt bra förebild för mig kan man säga, hon är överlägsen på det här med att slappa! Vilket är bra, för det är precis vad jag behöver.

Tankarna har gått lite fram och tillbaka sen igår. Jag har insett att jag kanske inte får den förlossning jag har drömt om, en vaginal förlossning som sätts igång på naturligt vis. Drömmen om att vakna på natten av att vattnet går eller att värkarbetet startar kanske inte blir verklighet för mig denna gång. Men ser man positivt på vad alternativen är, kejsarsnitt eller igångsättning, så kommer jag till 99 procent inte att gå över tiden. Och ju förr vi har vår bebis här hos oss, desto bättre enligt mig. Självklart är det bäst om det inte blir förrän om en och en halv vecka tidigast. En liten orolig del av mig vill helst att han ska sättas till världen typ nu! Jag hatar att inte ha någon kontroll över vad som sker med min kropp, och mitt blodtryck är ju verkligen inget att lita på just nu.
Mikael är världens bästa och lugnar mig. Han kommer att vara en klippa den dag det blir dags. Jag känner mig så lugn när han är med mig, och han kommer att bli en toppenpappa. Som jag längtar efter mitt barn nu!

4 Comments

  1. Om det är till nån tröst så är det vanligaste ju inte att vattnet går förrän på sjukhuset med lite hjälp, så att bli igångsatt tror jag ändå blir lite som en “vanlig” förlossning. Du kanske får gå hem emellan och vänta på värkar till exempel?
    Men jag förstår hur du känner, det är ju väldigt spännande det där med att gå och vänta på att det ska sätta igång!
    Många kramar!

  2. Kan svara pa över kommentar, att nej tyvärr blir man inte hemskickad när de väl har pabörjat en igangsättning, eftersom det är en ganska pafrestning för bade mamma och bebis sa vill de ha en under monitor hela tiden. Been there, done that, 2 ganger 🙂 Pa max fick jag ga ut och ha en liten stund, sen var jag tvungen att komma tillbaka igen, och endast pa pa sjukhus omradet.

    /Annika

  3. Hej Liselotte! Trist att det blivit komplikationer. Annelie hade ju havandeskapsförgiftning när hon väntade Leila.Ring och prata med henne, det är alltid skönt Att prata med någon som genomgott samma sak. Kram, Lena

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge