Besviken och trött

Så här känner jag just nu. Jag är arg och besviken. På julen 2019, som nästan försvann helt för mig på grund av att jag låg i influensa. Arg på våren, som inte alls blev mysig av flera olika och uppenbara anledningar. Arg på Coronaviruset, på allt som inte kunnat bli av. Och dessutom –  arg på 2020, som inte alls är ett bra år. Jag vet att det är naturligt att känna såhär när man är mitt i en sorgprocess. Men ändå, jobbigt.

Utöver det känner jag mig just nu väldigt trött. Idag mitt på dagen var jag iväg och träffade prästen som ska leda begravningsgudstjänsten, och när jag kom hem blev jag så trött, så trött, nästan så jag hade velat ta en tupplur. Igår var jag också helt slut och nere hela dagen, och hade drömt mardrömmar nästan hela natten innan. Minsta vardagliga grej tar lite mer på krafterna just nu också. Jag får försöka ta hand om mig själv lite mer mitt i allt detta också, så att jag orkar med och kan finnas där för alla som behöver. 

Mörkt och ljust, om vartannat.