Öva, öva, öva!
Jag har nämnt några gånger att jag fokuserar mycket på att praktisera ledarskap utifrån hur hjärnan fungerar, och hur vi kan träna och utmana hjärnan. Det är något jag verkligen tror på. Hjärnan behöver vi träna, vi behöver alltså öva på allt nytt vi tar oss för. Det är väldigt sällan som hjärnan fattar galoppen på direkten, i alla fall när det handlar om något som hjärnan tycker är klurigt. Då vill hjärnan helst gå tillbaka till gamla invanda banor. Hjärnan gillar det gamla invanda.
I coachningskursen jag går pratar vi mycket om beteendevetenskap. Jag suger åt mig av allt sådant som en svamp! Har alltid varit intresserad av psykologi och beteendevetenskap. Det var därför som jag fastnade så för marknadsföring och försäljning. Vi pratar bland annat om att prata om att uppnå, det vill säga de möjligheter vi har. Vi pratar inte om vad vi inte kan göra. Det är ett effektivt sätt att få det resultat man vill ha.
Jag har börjat prata med barnen på ett helt annat sätt!
Jag har kommit på att jag ofta pratar med barnen om vad de inte får, eller vad jag vill att de inte ska göra. Det som händer allt som oftast är att de gör raka motsatsen, eller att de blir motsträviga. Jag utmanar därför just nu mig själv. Jag faller då och då tillbaka, det är så svårt att bryta detta invanda mönster! Men om jag verkligen tänker på hur jag uttrycker mig så går det!
Om jag har tänkt säga ”Nej Oliver, häll inte vatten på din leksak” kan jag istället säga ” Oliver, häll gärna vattnet i gräset istället”. ”Isac, gör inte så!” kan istället bli ”Isac, jag vill att du gör såhär istället”. Hur dominant man är beror på tillfället tycker jag personligen. Om det är något som inte spelar någon större roll egentligen, men som jag inte vill att barnen ska göra, väljer jag alternativ ett. Gäller det något som jag vill bestämma, kan jag välja alternativ två. Återigen – detta kräver massor med träning från min sida! Ungefär tre veckor tar det att etablera en ny vana, så det gäller att hänga i.
Min största utmaning med detta nya tankesätt, är att jag har en sexåring hemma. Detta senaste år, det vill säga sen han fyllde sex, har varit ett väldigt… Låt mig säga utmanande år. Man kallar sexårsåldern för Lilla tonåren, och det stämmer här hemma! Vissa dagar känner jag bara för att ge upp! Hur jag än säger saker och ting, så har det ingen effekt vissa dagar! Otroligt frustrerande faktiskt. Tålamodet tryter många gånger i veckan här, efter ännu en konflikt. Men det är en stor utmaning hur jag än ger mig an på att kommunicera. Ibland tror jag dessutom att min personlighet ställer till det lite för oss. Jag är starkast i D-egenskaper, och försöker styra. Näst högst är jag i I. Jobbigt när två personer försöker styra om man säger så.