Jag känner mig så himla nostalgisk. Nästan ett år har gått sedan Isac föddes. Ett år! Det är ändå ganska lång tid. Under det året har jag hunnit gifta mig och bytt efternamn. Mycket har hänt. Det här har jag drömt om länge och nu är jag mitt uppe i det. Det är lätt att gnälla och klaga men sällan stannar jag upp och tänker över vad jag har. Jag bär mycket sorg inom mig men också mycket glädje. Ibland tittar jag på Isac och ser min bror. Vissa ansiktsuttryck påminner mig.
Inatt drömde jag att vi letade efter hus. Vi var i ett minst sagt märkligt område och tittade. Ett radhus eller något i den stilen är väl det jag längtar efter nu. Det är verkligen ingen brådska, men visst medger jag att det vore härligt att sitta på den egna altanen nästa sommar!
Mini.
Såååå himla söt!
måste vara så skönt att ha Isac o kunna se din bror i honom med…
o du?tusen tack!Inte fy skam inte,att JAG kan inspirera någon till ett pajbak!Jag tackar o bugar!
Hoppas ni har en härlig helg!
Jag känner mig också nostalgisk! När jag ser på bilder på en nyfödd Noa så blir jag gråtfärdig och undrar vart månaderna tog vägen. Caroline