Japp. Det gick som på räls. Ovant att inte köra en Volvo, och lite pirrigt innan. Men det tyckte nästan alla. Också visade det sig att det var hur kul som helst. Tiden bara flög förbi, och man satt och skrattade sig genom banorna. Hamnade i samma bil som en jättesöt tjej, vi tjötade på bra. Hon hade inte fyllt arton än. Önskar jag hade samma motivation när jag var 17.

Vad kan man mer säga om halkan? Alla som har körkort vet hur det är. Sista momentet för min grupp var ett besök i Säkerhetshallen. Där fick den som ville sätta sig i en bil som snurrade runt. Jag ville. Det var kul. Men det blir inte kul om man någon gång hamnar i den situationen på riktigt. Det blir en enorm belastning på kroppen när den ”hänger” upp och ned.

I övrigt… Så har det varit en känslomässig dag. Det började redan på bussen till Stora Holm, när tre killar iklädda Bräckegymnasiets arbetsställ kliver på. Receptionen för Halkbanan ligger dessutom intill Bräckegymnasiets bambasal. Där var Andreas ofta under sin gymnasietid. Tungt. Men kändes fint att vara där.