Jag fick reda på att jag var gravid: På Julafton förra året. Då var mensen sen ett par dagar, och jag hade planerat att kissa på stickan den här dagen sedan innan.
Såhär fick jag reda på det: Det är ju en planerad bebis jag bär på, så jag anade lite innan. Jag var väldigt hungrig till exempel och väldigt trött också! Sedan köpte jag ett graviditetstest helt enkelt.
Detta gjorde jag efter att jag fått beskedet: Jag kunde inte vänta med att testa mig, så jag gjorde det på morgonen. När ränderna som bildar ett plus kom fram sprang jag in till Mikael som låg och sov och viftade med testet. Äkta lycka.
Jag tror det kommer att bli: En kille såklart!
Det här undviker jag att äta och dricka: Jag dricker inte alkohol. Inte ens drycker som klassas som alkoholfria men som ändå innehåller en liten mängd. Jag är väldigt noga med livsmedelsverkets lista i övrigt. Det finns säkert de som tycker att jag är tramsig men det tycker jag inte själv. Skulle aldrig förlåta mig själv om något hände med min skatt för att jag inte kunde avstå från den där parmaskinkan eller vad det nu kan vara.
Lukter som jag inte klarade av i början: Jag kunde inte gå in på en toalett där någon bajsat. Hade även svårt för köttlukt ett tag.
Följande små egenheter har jag fått: Jag kan börja gråta för allt och inget. Jag är väldigt beroende av Mikael också, av hans sällskap och närhet. Alltså mer än innan.
Första gången det rörde sig i magen: Det var tidigt. Väldigt tidigt. Kände hur det sprattlade i vecka 13 redan om jag inte minns fel.
Första gången det började sparka ordentligt: Minns inte exakt men det var några veckor innan RUL.
Såhär kändes de första sparkarna: Som att få en puff eller buff på insidan av magen. Känslomässigt kunde jag inte sluta le, det var helt fantastiskt.
Musik jag spelar för bebisen i magen: Han lyssnar på det jag lyssnar! Alltså mycket elektroniskt.
Magen började synas: I vecka 12 säger vänner och kollegor. Jag tyckte också det då, men det beror antagligen på att jag var så smal innan. När jag tittar på bilder och jämför med nu tycker jag inte att det var så uppenbart!
Såhär kände jag vid ultraljudet: Andakt! Jag bara låg där och tittade på skärmen, fick inte fram ett ljud. Det var fantastiskt att se ett litet liv som sprattlade runt, och det lilla hjärtat som slog så snabbt.
Första gången jag fick höra barnets hjärtljud kändes det: Häftigt!
Mina favoritmammakläder: Jag är inget fan av några av mina mammakläder egentligen, men de jag gillar bäst är mina två jeansleggings.