Foton, ordkärlek och inspiration!
Jodå, idag fick Isac smaka på en tesked puré gjord på potatis och morot. Fyra månader som han blir idag. Först fattade han inte vad han skulle göra med det, han såg inte chockad ut, utan hade mest bara en min av förvåning. Lite åkte ut ur munnen igen. Efter ett par vändor svalde han lite grann, fortfarande utan den av mig förväntade äckelkänslan. Mikael tror att den kommer i morgon. Det blir intressant att se.
Om vi var trötta igår eftermiddag och kväll. Tidigt på morgonen igår startade vår dag, och från det att den började var det full rulle. Igår var det alltså dop för vår lille Isac.
Isac har gråtit och skrikit i stort sett hela tiden sedan en stund efter senaste inlägget. Behöver jag nämna att jag har ont i armar och axlar, att jag är helt slut i huvudet, och att jag inte kommit ur pyjamasen?
Jag älskar morgnarna nuförtiden. Jag känner mig pigg och utvilad och Isac är på ett strålande humör. Man får leende efter leende, och gör man något extra kul eller ler lite extra brett garvar han gott åt det. Han är helt enkelt världens gladaste unge tidigt på dagen!
Världens bästa lyckopiller när man känner sig låg är en liten Isac som tjuter av skratt. Balsam för själen! Jag fick tårar i ögonen ska jag villigt erkänna, när jag igår för första gången hörde honom. Innan har jag bara hört enstaka skratt, så det var en underbar upplevelse. Verkligen.
Jag fick iväg oss på en promenad till slut förut, behövde komma ut och andas lite frisk luft. Men hjälp vad grinig lilleman blev när jag skulle få på honom overallen. Han skrek, och skrek, och skrek. Mössan ska vi inte ens tala om, så den sätter jag inte på förrän vi är utanför dörren.
Idag är jag en stolt mamma. Jag är stolt varje dag förvisso, men lite extra idag! Isac vände sig nämligen från mage till rygg. Varje gång han utvecklas känns det verkligen som att jag själv utvecklas. Så häftigt.
Idag är vi hemma och myser, jag och Isac. Tror visserligen att det blir en liten promenad senare. Mamman måste röra på kroppen lite!
Idag, eller allra senast imorgon, åker adventsstakarna upp i fönstrena. Det beror lite på hur sent Mikael kommer hem. Jag har ägnat de senaste dagarna åt att städa hemma, allt för att få lite fint hemma inför julen. Med en liten Isac hemma får man ta det lite pö om pö. Nästa år kan han vara med och feja! Eller röja runt, vad vet jag?
