Januaridepp

Januari har aldrig varit min favoritmånad. Nu under pandemin känns denna årets första månad ännu segare och tristare. Det händer inte mycket just nu, än är det väldigt mörkt ute både morgon och kväll, och det är alldeles för tidigt att få vårkänslor. Men jag vill ogärna fastna i en massa negativa tankar, så jag tänkte försöka peppa mig själv genom att fundera över och planera in saker att se fram emot.

Min lista över saker att längta efter

• Årets första kaffe ute i solen. Så snart solen visar sig och jag är ledig, då är det jag som brygger en kanna kaffe och sätter mig ute i solen.
• Köpa vårblommor till altanen, samt städa och göra altanen vårfin. 
• De första vårblommorna.
• Årets Pokémonevent, som går av stapeln i februari. Om vädret tillåter tänker jag mig en halvdag i Alingsås, med lunch, fika och kanske till och med lite shopping för att bryta av spelandet.
• Att åka till pappa/morfar, shoppa och ha lördagsmys, med gott tilltugg och bubbel i glaset.
• Årets första grillmiddag.
• Gå Gotaleden och spana efter blåsippor.

Denna fick jag syn på förra året, precis i slutet på blåsippesäsongen.

Kontraster

Snacka om kontraster. Åkte upp till Stockholm/Solna i torsdags morse, och stannade till och med fredag, åkte hem vid lunchtid. Hälsade på massvis med nya kollegor (haft min nya roll i drygt en månad nu), körde AW, var på huvudkontoret. Stockholm bjuder helt klart på ett helt annat tempo än jag är van vid numera, och det blev massor med intryck. Jätteroligt att träffa folk öga mot öga igen, och också väldigt ovant på något vis. Galen tid vi har bakom oss ändå, ett och ett halvt år i mer eller mindre isolerat tillstånd. 

Det röda snabbtåget levererade mig till Alingsås i fredags, runt halv fem var jag framme, och där stod mina tre killar och väntade på mig på perrongen. Som vi saknat varann, men ändå bra att få sakna ibland. Igår vaknade jag tidigt, drack kaffe i lugn och ro, åkte på egen hand till Ica Maxi och veckohandlade. Inte mycket folk, lugnt tempo. Kontraster, var det. Men vad vore väl livet utan dessa? 

I övrigt har vi gjort lite allt möjligt i helgen. Oliver sov hos en kompis inatt, vi var på nyöppnade Biltema en sväng, och idag har vi varit och myst med barnens underbara kusin. Nu passar vi en av Olivers kompisar. En vecka med stort och smått, minst sagt.

Fick tillfälle att klä upp mig, det var roligt! Klädstilen har inte varit vad den brukar under pandemin, hehe.

Stor skillnad att gå från hetsen i storstaden till lugnet i min bil och Alingsås.

Bad och bebisbus

Jag blir alltid lite veckovill när jag har semester. Men igår var det söndag, det har jag koll på! Dagen började med att jag åkte till Ica och veckohandlade. Lördag och söndag morgon är mina absoluta favorittidpunkter när det kommer till att handla mat. Det är en rutin som kommit med pandemin, men som jag tror att jag kommer att hålla fast vid även om pandemin klingar av. Mycket behagligare shoppingtur. När jag kom hem gjorde vi frukost, och tog en långpromenad. Det var en svettig promenad, så det fick bli en tur ner till sjön för ett svalkande bad. 

När vi hade badat klart hade vi fått frågan via sms om vi ville möta upp vänner vid en annan badplats lite senare. Vi blev alla glada, för vi skulle också få träffa senaste tillskottet i familjen! På grund av pandemin hade vi inte setts sedan förra året. Vi hade så mysigt! Jag tycker det är så härligt att hänga med bebisar, det är roligt att busa och leka. Isac och Oliver tycker också det är väldigt roligt att träffa bebisar och mindre barn. Jag fick äran att hänga lite själv med lille guldklimpen medan alla andra badade, då busade vi så mycket att jag fick ett helt gäng med härliga skratt! 

Bil, bär och bus

Bilfix

Idag hade jag ställt klockan på halv sex för att hinna dricka lite kaffe innan jag satte mig i bilen och körde till bilverkstaden. Jag hade bokat in service, en åtgärd kopplad till en av Volvo initierad återkallelse samt en reparation av ett trasigt munstycke. Det var första gången som jag tog någon bil till en verkstad, så jag var faktiskt lite nervös. Men det var ju inget att få kittlig mage för, gick kalas. Det var bara att parkera bilen, gå in med nyckeln och få lite information. Sedan ringde serviceteknikern en gång för att upplysa om att det var en del av upphängningen till avgassystemet som rostat sönder, samt stämma av att det var okej att han svetsade för att fixa det (mot en mindre kostnad). När allt var klart fick jag ett sms. Då var det bara att åka dit och göra det mindre skojiga – betala. Sedan brummade jag hem igen med bilen. Bortsett från det som svetsades såg allt finfint ut. 

Nu ska jag boka in en besiktning här inom kort också, och sen har jag bockat av även det på min lista. Nu hoppas jag att även detta ska gå kalas. 

Stort och smått

Högt och lågt, stort och smått – det är vad som bäst sammanfattar de senaste veckorna. Kalas för Oliver, studentfirande, kalas för kusinbarnet, massor med bad i sjön, en liten kille som vurpat med cykeln, tandläkarbesök (Oliver ska få tandställning), premiär för mig att köra inne på återvinningscentralen, goda nyheter (berättar mer snart!), blomstershopping, och sist men inte minst – första dosen av vaccinet mot Covid-19! Vi satte upp oss på en reservlista som vi kom med på igår. I Strömstad! En bit bort helt klart, men vi är ändå överens om att det var värt det. Vi lämnade bort barnen och passade på att se det som en roadtrip. Ändå väldigt mysigt att åka bil och få möjlighet att prata om allt mellan himmel och jord  i lugn och ro. 

Apropå Covid-19 och vaccinationen. Som jag längtat, och som jag väntat. Att den bollen är i rullning känns väldigt bra. Enda biverkningen hittills är att det ömmar runt stället där nålen sattes, värst var det igår kväll. Jag åkte och veckohandlade imorse, och tänkte att det kanske skulle vara lite obekvämt att köra bil, men det gick finfint. Är värst när jag lyfter armen. 

Snart semestertider

Nu är det inte många veckor kvar innan vi går på semester, vilket ger dubbla känslor. Jag längtar såklart efter mysiga och lediga dagar. Men jag vet också att när väl semestern är slut, så rasar det på rätt bra mot höst. Sen är vi där i regn och rusk igen, och mörker. Men nej, ska inte tänka i sådana banor än! Först ska jag njuta av sommaren.

Igår och idag.

Ofattbart, och ändå inte

Det har nästan gått ett år, och fortfarande kan sorgen kännas som ett hårt slag i magen. Som tidigare idag, när jag satt ute och drack en kopp kaffe i solen. Jag hörde en av grannarna sitta ute och prata i telefon, och tänkte – jag skulle vilja ringa min mamma och snacka en stund. Men sekunden senare så fick jag en sån där klump i magen. Det kan jag ju inte. Jag kan aldrig mer göra det. Det är så mycket jag skulle vilja berätta. Rådfråga. Prata om. 

Ofattbart att det snart gått ett år. Och ändå, så påtagligt. 

Kärlek.

Hemma

Det slog mig häromdagen att jag i dagarna har suttit hemma och jobbat i ett helt år. Det som från början var tänkt att gälla ett par veckor, blev ett helt år. Och fler veckor kommer det bli, jag kommer mest troligt att sitta hemma året ut. Jag har alltså inte träffat någon av mina kollegor annat än digitalt på ett år! Galet.

Det jag kan konstatera är att det finns både för- och nackdelar med att jobba hemma. Till fördelarna hör att jag slipper pendla, sparar pengar på att inte transportera mig till jobbet, kan jobba med bättre effektivitet utan de avbrott som annars är en del av dagen på ett kontor med öppet kontorslandskap. Jag har också kunnat ge Oliver mindre tid på Fritids. Det jag saknar är att äta lunch med sällskap, småsnackandet vid kaffemaskinerna och att interagera mer socialt överlag. Visst har vi blivit helt okej på att mötas digitalt, men det är ändå inte riktigt samma sak. Något annat som jag inte är helt nöjd med är att jag nu gör fler hemmasysslor. Där har det blivit en skev balans som jag ser det. 

Hur som helst – jag har kommit fram till att när vi har ett bättre läge vad gäller Covid-19, så vill jag kombinera hemmajobb med kontorsjobb. I en drömvärld för mig är jag två dagar på kontoret och tre dagar hemma. Det är bra både för miljön, min hälsa och min effektivitet. 

Gott kaffe är en annan fördel med hemmakontor. 

En vagel i ögat, och trots det en fin känsla

Jag vaknade med en skavande känsla runt ena ögat imorse. Japp, en vagel är på besök. Det var längesen jag hade en nu, och jag hade glömt hur obehagligt det är. Denna är ganska stor dessutom, så det skaver runt hela ögat känns det som. Bortsett från det är det skapligt bra just nu. Vi åkte in till Alingsås, jag maken och Oliver, medan Isac var hemma och lekte med en kompis. Vi köpte med oss varsin finkaffe (och en muffins till Oliver) från Espresso  House, och för en kort stund kändes allt nästan som vanligt. Det man tidigare tog för givet, är idag något som man knappt gör, i vissa fall just nu inte alls. Jag saknar verkligen tiden innan Covid-19 gjorde sitt fula intåg. 

Jag har idag också hunnit klicka hem de sista julklapparna, gjort en planering över vad jag ska handla i matväg inför julen, och som en bonus uppnått mitt stegmål med råge. 

Den till vänster är min tomtelatte, som jag bad om att få med mindre socker. Den blev jättegod ändå, trots att mängden syrup minskades med två tredjedelar.

Julbak – check!

Trots att det ibland känns som om att tiden står still, och att allt känns jättesegt för det mesta i dessa tider, så insåg jag imorse att julen närmar sig med stormsteg. Om mindre än fyra veckor får vi stänga detta år. En del av mig längtar efter att få säga tack och hej till skräpåret 2020, medan en annan del av mig inte vill att det ska bli ett nytt år, ett år som min mamma inte fått uppleva. Väldigt kluven känsla.

Apropå jul. För ett par veckor sen gjorde vi vårt årliga lussekattsbak, och igår bakade vi massor med pepparkakor. Vi hann inte sätta en egen deg, så jag åkte till Ica Maxi tidigt igår morse och köpte deras bageris färdiga pepparkaksdeg. Den var helt okej. Maken som är duktig på att baka gjorde egen kristyr i olika färger att dekorera med, det blev väldigt fint.