Okej, det på bilden är låtsasmat, men ändå! Jag har lärt mig, att om vi alla är mätta och belåtna, och har ett blodsocker som är i balans, så är vi alla mer lätta att ha att göra med. Inklusive mig själv!

Många gånger när Isac rasar, frågar jag honom bara om han är hungrig, och nästa alla gånger svarar han ja, och behöver äta något. Stackaren har nog ärvt min känslighet vad gäller det. Jag blir lätt ett monster när jag är hungrig, och det ligger i släkten 😉

Min spontana tanke var sommar! Jag älskar som så många andra sommaren! Men sen slog det mig, att jag älskar våren en liten smula mer. Ni vet känslan när det börjar ljusna, när det börjar bli milt ute. När man kan hänga undan den tjocka jackan, när knopparna brister! Första kaffet utomhus, i lä med en gassande sol. Ni förstår nog vart jag vill komma 🙂

Maj är min absoluta favoritmånad.

Tålamod.

Tålamod har aldrig varit min starka sida. Även om jag fått betydligt mycket mer tålamod sedan jag fick barn, så är det något jag vill och måste jobba på.  Jag vill lära mig att ha mer tålamod med mina barn.

Jag blir ofta stressad när de tar för lång tid på sig, jag vill gärna hjälpa till för att få det att gå snabbare. Om Isac tramsar och sölar när vi är på väg någonstans blir jag lätt irriterad över att behöva vänta på honom.

Tålamod.

Utan tvekan vinner Isacs skaljacka från Didrikson denna! Han älskar sin blå jacka.

Tråkigt nog sjunger den på sista refrängen, så till våren får vi gå på jackjakt, jag och Isac. 

Två underbara barn har jag ju, så idag får det bli två foton helt enkelt!

Båda är tagna på BB, vilka minnen. Omtumlande, fantastiskt, otroligt starkt möte båda gångerna. Vilken kärlek.

Isac låg i säte, så där blev jag förlöst med kejsarsnitt. Hade en stark önskan om att slippa ligga på uppvaket för att inte gå miste om de första timmarna, och det slapp jag den gången.

Med Oliver födde jag vaginalt, men drabbades av sfinkterruptur, och åkte i princip raka vägen upp på operation. Oliver fick vara med sin pappa de första timmarna, för denna gång slapp jag inte undan uppvaket. Jag minns hur jag kämpade med att röra på tårna, som jag längtade efter Oliver. Så snart bedövningen börjar släppa, och man kan  börja röra på fötter och ben, får man nämligen lämna uppvaket. Minns också att jag fick en isglass, snacka om att jag var törstig efter förlossningen! Vatten fick jag inte förrän långt senare, då de är försiktiga med att låta en dricka, finns risk för att man ska må illa efter operationen.

Blir varm i hjärtat av att se dessa två foton.

Här är en bild från Isacs barnkalas tidigare i år. Korv med bröd, saft, chokladglass… Isac var supernöjd minst sagt!

Denna var svår! Inte svår som i att det är svårt att ta fram ett roligt minne, utan svår som i att välja mellan alla! Har ju varit på två roliga möhippor och bröllop bland annat.

Valet faller hur som helst på Jessica och Alexanders stora dag! Otroligt vacker ceremoni, inte ett öga var torrt, och de hade fixat en sjutusan till fest efteråt. Jäklar vad vi dansade! Jag och min älskade man hade dessutom bokat in oss på hotell, lyxhelg!

Detta är min pappa. Han och mamma står mig nära, och de har ställt upp för mig så mycket, både ekonomiskt och med sin tid.

När jag separerade från min dåvarande sambo för lite mer än tio år sedan, fick jag flytta tillbaka hem en tid, och de fixade mig även ett förstahandskontrakt i majorna, alldeles i närheten av där de själva bodde. De har också litat mig, och lärt mig stå på egna ben. Från det att jag inte längre ville följa med upp till vårt lantställe, litade de på mig och lät mig vara hemma själv över helgerna.

Den här blir inte svår! Ni är säkert less på att se denna bild, men jag kör en favorit i repris!

Dessa foton är tagna dagen då vi var på visning för parhuset. Samma dag skrev vi även kontrakt, då jag ville få det gjort så fort som möjligt, det är ju först då man vet att affären är i hamn 😉