Jag vill ge mina barn mycket av min tid, såklart. Men jag vill också att de ska leka själva, att de ska bejaka sin fantasi, hitta på egna saker. Det må vara en gammal klyscha, men det är inte farligt att ha tråkigt ibland. Jag tror ibland att vi idag stimulerar barn alldeles för mycket. Svår balansgång. Men mitt knep är att uppmuntra barnen till egen lek. Ibland är jag med och startar igång leken, men ibland behövs inte det. Framför utomhus kan de leka hur mycket som helst på egen hand.

Jag älskar våren! Jag älskar när det spricker upp i naturen, när kvällarna blir ljusare, och när jag kan ta en kaffe ute i solen. Jag älskar givetvis sommaren också, men våren är något alldeles särskilt. Min favoritmånad på året är maj. Hela sommaren framför, oftast en eller flera varma dagar, rabatten börjar fyllas med vackra blommor, barnen kan leka ute om kvällarna. 

Våren är min bästa årstid.

Kan man lära sig att sluta med någonting? I så fall vill jag lära mig att sluta hota barnen med diverse saker när de gör sådant som de inte får, eller bråkar med varann. Jag kommer på mig med själv med att hota om saker som jag vet att jag absolut inte kommer att hålla dessutom, och då blir det ju bara totalt meningslöst. Dessutom tror jag egentligen inte att det är så effektfullt. Det här med att säga att ”Om du inte slutar hoppa i soffan får du inget lördagsgodis!”… Jag vet ju redan när orden slinker ur min mun att jag inte har hjärta att fullfölja.

Godis.

Nu får jag skämmas lite…. Jag glömde helt bort gårdagens lucka! Får skylla på att jag var iväg nästan hela dagen.

Här är i alla fall barnen i deras mest använda plagg, jackorna från Reima! De har verkligen varit suveräna, och användbara. Vind- och vattentäta, och vid lite kyligare väder har barnen haft fleecetröjor under.

Dessa jackor fick vi hem för att testa som ni kanske minns? 

Först vill jag be om ursäkt över formateringen. Jag har inte ännu löst problemet med styckeindelningen, men jag är något på spåren.

Utan tvekan, sociala medier!

Jag har under det här året sett sociala mediers baksida och framsida. Flera gånger om. Jag har mer än en gång velat stänga ner min blogg, och ta bort mitt konto på Instagram. Det har verkligen varit en hatkärlek. Det som en gång började som en passion för att skriva, har blivit något helt annat.

Det har blivit en business i bloggande, och det ser jag inget fel med alls. Men med detta skapas konkurrens, och det är då det börjar bli fult. Det måste inte bli det, konkurrens är naturligt och finns på alla plan. Men med konkurrens kommer även en viss stress. Rädsla att inte duga, känslan av att inte vara utvald, panik över att inte få det där samarbetet, den stickande avundsjukan – när någon är bättre och så vidare. Det fuskas, snackas skit och bekräftelsebehovet blir helt galet! Jag mår lite dåligt när jag tänker på det, samtidigt som jag kan förstå att det blir så. Det har varit stunder under åren som jag har känt mig så förlorad, så värdelös. Jag har inte velat låta dessa känslor ta över, men det har krupit under skinnet emellanåt ändå.

Jag skriver hatkärlek. Ja, för samtidigt så älskar jag sociala medier! Jag älskar att blogga, träffa nya vänner med samma intresse. Jag älskar hur det har fötts ett helt nytt sätt att kommunicera på. Jag bloggar fortfarande av just den här anledningen.

En gammal header på bloggen.

 




Oliver, tre år! Vädret var fint, så vi kunde vara ute. Som jag älskar maj månad!

Muminvärlden i Nådendal, vilken underbar park! Barnen älskade den. Den resan kvalar nog in på förstaplatsen, som det roligaste minnet från i år.

Det var en intensiv resa, och om barnen får som de vill så åker vi igen nästa år. Om det blir så, och om jag får som jag vill, så tar vi bilen med oss, och båten till Helsingfors istället för Åbo. Vi skulle i så fall få mer tid på båten, och dessutom slippa all den väntan som vi fick uppleva förra resan. Det hade varit mysigt och avkopplande att boka en hotellnatt i Finland med.

Det roligaste med besöket i parken var nog att se barnens glädje när de fick krama de olika figurerna bland mycket annat. Oliver blev så kär i Muminpappan att han smet ifrån oss för att krama honom.

Denna blir inte svår!

Jag säger bara en sak – kaffe! Mitt livselixir. Jag bara älskar kaffe, och har alltid gjort!

Wow, denna är svår. Inte för att jag inte varit lycklig under året (och olycklig för den delen), utan för att jag inte kan minnas att det var en sådan dag då jag kände mig extra lycklig. Men jag kör till med den 18:e april som den lyckligaste dagen i mitt liv – dagen då jag fick veta att jag fått min nya tjänst. En eller ett par dagar senare berättade vi det för mina kollegor, i samband med konferens och middag. Det kändes väldigt kul att få skåla för det 🙂

Thomas och Percy!

Ja, dessa två tåg är stora favoriter hemma. Hos båda killarna. Att bygga och leka med tågbanan är något som de båda gillar väldigt mycket. Thomas & Hans vänner var tidigare favoritserien, nu har den fått lite konkurrens, men framförallt Oliver tittar mer än gärna på dessa tokiga lok!