I lördags var det kalas för Julia. 4årskalas. Hon sken som solen över alla paket, och över att få charma alla släktingar som var där för att gratulera. Och charm, det har hon gott om. Hon är helt underbar!

Efter mat, tårta och lite bus ville Oscar och Julia att jag skulle cykla med dem ner till en lekplats som låg i villaområdet. Mikael sprang bredvid. Där upptäckte Lompan att hon visst hade barnasinnet kvar! Efter en kissepaus blev det bestämt att vi fyra skulle cykla iväg till en större lekplats med roligare attraktioner. Mikael fick lånat en cykel han med, och vi trampade iväg.

Den här andra lekplatsen hade linbana, utkik, klätterställningar, och en jättestor gunga som vi alla kunde gunga i på samma gång. Barnen sken som två solar, och det gjorde jag med. Mikael fick äran att med jämna mellanrum hoppa ur gungan och ge den mer fart. För fart skulle den ha, hög fart!

Min pärla!

Jag har verkligen barnasinnet kvar. Det är roligt att bejaka detta sinne ibland, som motvikt till all den gråa vardag alla vi vuxna tampas med. För vardag har vi så det räcker och blir över.