Motljusfotografering

 

Idag har jag varit ute och experimenterat med motljus.

Jag är sedan ett bra tag helt såld på motljusfotografier. Tycker de är så fina! Jag älskar de dova färgerna, effekterna och den bokeh som man kan skapa. Vet att smaken är som baken, och att många fotografer i den gamla skolan lärt sig att det inte är enligt konstens alla regler. Men allting utvecklas ju! Fördelen med att fotografera i motljus är att modellen inte behöver kisa, samt att det inte blir tråkiga skuggor. 

Är jag en kamera i en människokropp? Jag skrev just den texten till en bild på Instagram för ett tag sen, att jag nog är det. Det är så många gånger som jag varit ute någonstans, och tänkt att det där skulle bli en perfekt bild, eller det där ljuset är helt magiskt fotoljus. Jag väljer att se det som en kreativ gåva.

 

Fina killen. Älskar ljuset här, så mjukt och fint motljus.

 

 

En muta

 

Idag var det bara Isac som ville gå med mig ut på promenad. Oliver var inte alls på humör, så han fick stanna hemma med pappa. Isac var väl egentligen inte så sugen på att bli fotograferad, och det deklarerade han genom att säga att han absolut inte ville le på foto. Helt okej, sa jag. Men efter en stunds lek på en lekplats, kom jag på den geniala idén att slänga in en muta. En helt oskyldig sådan, förstås. Jag lovade att baka kladdkaka om jag fick fota lite mer 😉

Vips så fick jag leka lite med min modell som jag ville. Perfekt. Blev många fina foton, och en härlig promenad där vi utforskade två olika skogar i närheten, och vi hittade dessutom en ny genväg. 

 

 

Det glittrar i träd och buskar här, älskar!

 

Får man muta sina barn?

 

Ja, det tycker jag faktiskt, åtminstone såhär oskyldigt. Givetvis har jag aldrig, och kommer aldrig, att fotografera mina barn om de verkligen inte vill. När vi kom hem efter vår promenad var Oliver på ett strålande humör igen, och han ville gärna hjälpa till med bakningen. Det roligaste var att slicka skålen tror jag. Jösses vad kladdiga barnen blev 😉