Visioner, drömmar, mål – är jag inte nöjd?

”Liselotte, kan du inte vara nöjd med det du har?”, frågade min man mig igår. Inte ordagrant, jag minns inte precis hur han sa det, men något i den stilen. Vi satt i bilen, min fina familj överraskade mig med att hämta mig efter jobbet igår. ”Det är inte det att jag går runt och är konstant missnöjd”, svarade jag på frågan. ”Det är bara det att jag alltid vill ha något mer, jag har visioner och drömmar, mål”. Därefter radade jag upp ett antal saker jag såg kunde förbättras eller ändras. Jag känner tydligt vad jag brinner för, och vad jag drömmer om. Det pirrar i hela min kropp.

Som nu till exempel. Nu drömmer jag hemskt mycket om ett nytt hus. Ett fristående, gärna ett nybyggt. Jag vill ha en tomt som gränsar till skogen. Jag vill kunna ta ett kliv ut från min tomtgräns, och direkt in i skogen. Vilken frihetskänsla! Så känner jag verkligen. Jag vill bo lite mer avskilt, kanske inte massor med grannar inpå mig. Och att få välja allt material, all badrums- och köksinredning. Ja, det är en sann dröm för mig. Att dessutom få anlägga en trädgård helt från start, också en dröm. En utmaning och en dröm i kombination. 

Jag vill inte påstå att jag springer runt och stressar över allt jag vill göra, eller att jag hetsar fram beslut. Men i min värld får saker och ting gärna gå lite snabbare. Och nöjd kan jag vara, jag har tränat upp min förmåga att leva mer i nuet, att stanna upp och bara vara. Jag fick mig i alla fall en verklig tankeställare över frågan. Det låter hårt att aldrig vara nöjd. Men det är heller inte fel att sträva efter något bättre ibland. Det är en balansgång.