Ibland tänker jag; är livet bara en massa måsten? Bara den här veckan måste jag tvätta kläder, träna, jobba…. Och mycket mer därtill. Ibland nästan kväver alla måsten mig! Samtidigt som jag inser att det är så livet är.

Telefonen ringde nyss här hemma. Och då måste man ju svara. Eller något. Jag tillhör dem som inte känner så förvisso, men just idag svarade jag.

Såhär lät det:

”Hej, det är Liselotte”
”Hallå” Jag hör direkt att det är en tant i andra änden.
”Hallååååååå!!!”
”Ja hej….?”
”Är det Elsy?”
”Nej, det är det inte, du har…”
”Va?”
”Du har ringt fel!!!” Här börjar jag bli irriterad eftersom det känns som om att jag befinner mig på jobbet.
”Vilket nummer har jag ringt då?”
Samtalet fortskrider.

Alltså, allvarligt talat! En del människor är ju helt bisarra. Hur lång tid kan det ta att inse att man har ringt fel? Nu råkar det vara så att vi har ett väldigt enkelt nummer, och får därför en del skumma samtal, men man upphör aldrig att förvånas. Det finns väldigt många därute som behöver uppfostras och lära sig det här med vett och etikett.